Vad betyder och hur uttalas kardus
Kardus uttalas kardus [-u´s] -en -er.
Kardus betyder papperspaket för t.ex. tobak och (mil., hist.) omhölje av tyg för krutladdning.
Ordformer och varianter av kardus
Singular
- kardus
- obestämd grundform
- kardus
- obestämd genitiv
- kardusen
- bestämd grundform
- kardusens
- bestämd genitiv
Plural
- karduser
- obestämd grundform
- kardusers
- obestämd genitiv
- karduserna
- bestämd grundform
- kardusernas
- bestämd genitiv
Kardus är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet kardus
En kardus är en påse av tyg, ofta silke, som innehåller en drivladdning till ett eldvapen.
Karduser förekommer vanligen till artilleripjäser, där de antingen läggs löst i pjäsens laddrum eller i en särskild laddningshylsa. Ett vapen kan laddas med en eller flera karduser samtidigt, beroende på önskad utgångshastighet. Anledningen till att man föredrar silkestyg är att detta förbränns fullständigt utan att lämna några glödande rester i patronläget som kan antända nästa kardus som laddas i vapnet.
Förr fanns det karduser för alla vapen, men numera endast för tyngre kanoner. Dessa kan inte ha patronhylsor på grund av tyngden.
Karduser kom i allmänt bruk på 1700-talet och innebar ett framsteg, i och med att laddningarna blev någorlunda lika från gång till gång. Genom att komplettera grundladdningen med en eller flera karduser kunde projektilens utgångshastighet, och därmed skottvidden, varieras. Maria Christina Bruhn uppfann 1774 ett material för karduser vilket var okänsligt för både eld och vatten.
