Klipphäll Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet klipphäll

1. Det är viktigt att man väljer rätt typ av tältpinne beroende på underlaget där man ska tälta. Är det en gräsmatta där det är lätt att slå i pinnarna är det lämpligt att välja en V-formad tältpinne (typ 5) där man inte riskerar att pinnen roterar. Är det svårt att slå ner tältpinnen väljer man kanske en rund (typ 1) som är lättare att få ner i marken, tyvärr kan man då råka ut för att pinnen roterar loss. När man tältar på vintern eller i öknen så kan man använda speciella tältpinnar som är längre. På vintern kan man även nyttja skidor eller stavar för att förankra tältet. Tältar man på klippor så kan man exempelvis använda kilar som läggs i klipphällens sprickor. (källa)
2. I klipphällarna på norra Ornö vid Ornöhuvud har under istiden geologiska sevärdheter skapats i form av bandade bergarter. (källa)
3. I den kommande nyårsrevyn 1927 på Arbis sjöngs Dansen den går på Svinsta skär. Ernst Rolf fick tag i den och sjöng in den på skiva i juli 1928. Vid det laget hade ytterligare ett n plockats in i önamnet. Nu hette ön Svinnsta. Melodin och texten blev bekant och några år efter valsens tillkomst beslöt sig Thalias Vänner för att göra en riktig skärgårdsutflykt, helt enkelt fara ut till sin ö och dansa där. De blev dock något förskräckta när de i Bråviken mötte en klipphäll utan bebyggelse och med ringa växtlighet. Men de kunde ta sig i land och för första gången dansades det på Svinta skär, som i visan blivit Svinnsta skär. (källa)
4. Bilderna visar ofta djur och mera sällan människor. De är målade med röd, nästan outplånlig färg (rödockra plus något bindemedel) och är antingen helt ifyllda eller gjorda med fingerbreda röda konturer. Målningarna hittas ofta på lodrätt stupande, släta och glansiga bergväggar, på klipphällar eller vid ingångar till grottor. De flesta målningarna finns i sydläge. Ovanför de målningar som man funnit finns oftast en överskjutande bergformation som skyddat mot nederbörd. Bilderna visar tydligt att människorna som målat bilderna var ett jägarfolk för vilka älg och ren spelat en stor roll. (källa)
5. Jorden är den del av jordklotets landyta som kallas pedosfären. Detta lagers tjocklek varierar från att helt saknas (som på klipphällar) till att vara så tjockt att man kan bygga bostäder i det (löss). (källa)
6. Liksom fröväxter bildar kryptogamer (svampar undantaget) biomassa genom fotosyntes. De växer sakta, och ofta under svåra förhållanden, som på klipphällar. Många mossor är epifyter. Människor använder sällan kryptogamer, undantaget är vitmossa som utvinns som torv. (källa)
7. På klipphällar i och vid Gärdeforsen i Gärdesån finns ett flertal hällristningar som kan vara 7.000 år gamla. Hällristningarna omfattar bland annat bilder av stora älgar. En ristning på en häll mitt i forsen består av tre stora älgfigurer och några linjer och obestämbara figurer, vilka kan vara rester efter djurmotiv. En av älgarna är ristad i naturlig storlek och är 365 cm lång. Ristningen är därmed en av de största i Norden. Älgarna är naturaligt avbildade i profil och med två ben vardera, öronpar samt tvärgående streck över halsen. En annan del av hällristningen utgörs av ett par klövar med biklövar. I närheten finns tio människofotspår som leder fram till en älgfigur. Strax bredvid denna finns fyra spår av älg, och en ristning som brukar tolkas som en människofigur. (källa)
8. På stenar och klipphällar i reservatet Toppbjär finns spännande texter inristade. Det var godsägaren och riksdagsmannen Alfred Bexell som i slutet av 1800-talet lät hugga in texterna. De kallas för "Bexells talande stenar". Man tror att Bexell ville förmedla sin livsfilosofi till framtida generationer. Det finns också många namn inristade. De tillhör allt från presidenter, kungar, filosofer och vetenskapsmän till skojare och andra personligheter. (källa)
9. Ön består av slipade klipphällar, klappersten, kärrmark och lägre träd. På östra sidan finns en vik som liknar en insjö. Det finns många olika sorters blommor på Valö, en del ovanliga fågelarter, strandpadda, vanlig padda och även säl. (källa)