Klädedräkt Synonymer Betyder Uttal

• dräkt

Hur används ordet klädedräkt

1. Thawb, thobe, dishdasha eller kandura är den traditionella arabiska klänningliknande klädedräkten för män, och utgörs av ett löst sittande ytterplagg med vanligen dold knappslå i halsen, ärmar men utan ben, och som går ner till ankeln eller fötterna. Till denna bär männen traditionellt keffiyeh, ett slags sjal som kan hållas uppe på huvudet med svarta repöglor, agal. Thawb är den nationella klädedräkten för män i arabvärlden. (källa)
2. Under 1800-talet blev det på mode att bära en löskrage som tvättades och stärktes för sig och inte tillsammans med skjortan. I början bar, förutom kragen, det anglikanska prästerskapet en vit slips eller en vit fluga, tillsammans med väst och en lös, kassockliknande, knälång prästrock med knäppning till midjan. Alternativt bars en vanlig kosrtym och en rabat. Under det tidiga 1800-talet bar evangelisterna ofta en rock med skört för att skilja sig från det högkyrkliga prästerskapet som föredrog prästrocken. Skillnaden nämns så sent som 1857 i Anthony Trollopes Biskopen i Barchester. I mitten av 1800-talet började anglikanska präster bära kragen bakvänd vilket ledde till den första versionen av det som kallades "hundhalsbandet". Denna typ av utmärkande klädedräkt sågs av de högkyrkliga som en kontroversiell utmaning, men efterhand som tiden gick blev kragtypen allt vanligare och bars även efter att löstagbara kragar kommit ur modet bland allmänheten. Även om den svarta västen numer fått ge plats för den svarta skjortan har kragen blivit en naturlig del av klädedräkten för merparten av det anglikanska prästerskapet. Vissa väljer dock att klä sig som en del frikyrkopastorer gör, det vill säga i vanliga kläder som inte anspelar på bärarens yrke. (källa)
3. Under renässansen växlade klädedräkten oerhört mycket och speciellt italienarna var synnerligen modemedvetna. 1500-talet kan delas in i två modeperioder, den tysk-italienska 1500–1550, och den spanska 1550–1618. Under 1500-talet förändrades den slanke unge mannen och den spröda kvinnan till en stark man med breda armar respektive en mogen kvinna med fylliga former. (källa)
4. Silkesfälb användes från omkring slutet av 1700-talet och fram till 1968 i tillverkningen av cylinderhattar. Dessa hattar blev populära under 1800-talet som en moderiktig del av den välklädde mannens klädedräkt. Men i takt med att dessa hattar slutade vara en formell del av mannens klädedräkt under 1900-talet upphörde produktionen och de speciella vävstolarna för ändamålet lär ha förstörts. Den sista fabriken för tillverkning av silkesfälb fanns i Lyon i Frankrike och upphörde 1968. Äkta silkesfälb är därför idag ett sällsynt tyg och de äldre äkta silkeshattar som finns kvar kan ses som antikviteter. År 2012 fann den anrika brittiska hattmakarfirman James Lock och Co. en rulle av det sällsynta tyget i sitt lager och nytillverkade för första gången på många år några klassiska höga hattar i äkta silkesfälb. (källa)
5. R. Broby-Johanssen : Kropp och kläder. Klädedräktens historia (1994). (källa)
6. Skjorta, är ett av klädedräktens tidigaste plagg, som förekommit i sin ursprungliga form sedan antiken. Skjortan var fram till tidigt 1900-tal ett renodlat underklädesplagg. Att "visa sig i skjortärmarna" ansågs i många kretsar obscent. I takt med värmesystemens utbredning avtog klädernas praktiska behov, på 1920-talet blev det socialt acceptabelt att ta av sig kavajen inomhus, så länge man hade väst under, och så länge det var på arbetsplatsen. Successivt har skjortan stigit i rang och fått allt större betydelse i takt med att klädkoderna lättats upp. Idag är skjortan ett klädesplagg, vars passform och utseende är nog så viktigt, i synnerhet om man bär det som överplagg. (källa)
7. Klädmässigt använde sig hippierna av unisexkläder och de intresserade sig även mycket för ursprungsbefolkningars och främmande kulturers klädedräkter. Mycket av hippiemodet hade indiska influenser där sjalar, kaftaner och t-shirts i egendesignade batikmönster var populärt. Även mycket fladdrande, vida, rikt broderade och mångmönstrade kläder bars i alla möjliga färger. Man klädde sig ofta i färgglada tryck och motiv och ett av hippiernas klassiska plagg är afghanvästen som hämtats från Indien och är en skinnväst med hårsidan inåt och dekorativa broderier på utsidan Ofta kombinerades denna väst med en batikskjorta och utsvängda jeans, något många idag förknippar med hippiemode. (källa)
8. Stadga om rikets borgerskaps trolovningar, bröllop, barnadop och begravningar, samt klädedräkter. (källa)
9. Individerna i den etniska gruppen kännetecknas ofta av likheter i klädedräkter och utseende, men det senare är inte alltid fallet. Etniska grupper som behållit sin identitet trots upprepade migrationer åt olika håll kan ha stora fysiska skillnander mellan individerna (jämför judar och romer). Ett ursprungsfolk, det vill säga människor med en mycket lång gemensam historia på samma plats, kan ha tydligare särdrag. (källa)
10. Att lyfta fram nationens ursprung, historia och dess folk var ett centralt inslag i nationalismen, vilket framträder i de kulturhistoriska utställningarna. Kulturhistoriska museer under det sena 1800-talet ställde främst ut föremål förknippade med den inhemska allmogekulturen, detta som en konsekvens av nationalromantikens intresse för det folkliga. Exempel på utställningsföremål var klädedräkter, konst, möbler, bostäder och dylika ting. Längre fram uppstod ett ökat intresse för mer vardagliga saker och redskap. (källa)