Knubbsäl Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet knubbsäl

1. Knubbsälen simmar väldigt bra och kan dyka ner till 200 meters djup och stanna under vattnet i 30 minuter men vanligen stannar den bara 5 till 10 minuter under vattenytan. Pulsslaget minskar till omkring 20 slag per minut vid långvariga dykningar i motsats till 150 slag normalt. På land uppträder de ofta i mindre grupper men reagerar aggressivt om en annan individ kommer för nära. Knubbsälar föredrar skyddade sandbankar och skärgårdar.
2. Individerna stannar vanligen i samma region. Ungdjur som just lämnade sin moder kan däremot utföra upp till 300 km långa vandringar. Knubbsälen simmar ibland uppför vattendrag och några populationer blev på så vis boende i insjöar, till exempel i Skottland.
3. Parningen sker i vattnet. Flera hannar provar samtidigt att komma på honans rygg. I början motsätter sig honan och biter mot hannarna eller tar till flykten. Till slut är bara en hanne kvar som biter i honans nacke för att lugna henne. Själva parningsakten varar i cirka tre minuter. Hos knubbsälar finns inga monogama relationer och de etablerar inte heller harem som andra sälar.
4. Knubbsälar blir ibland 30 till 35 år gamla. Vanligen blir honor äldre då hannar förlorar mycket energi när de strider mot artfränder av samma kön. Hannar blir därför sällan äldre än 25 år.
5. Vuxna knubbsälar äter nästan bara fisk men ungarna tar även kräftdjur och blötdjur. De jagar enskilt och inte i grupp. En studie utförd 1977-1980 i Skagerrak och Kattegatt konstaterades 20 olika arter av bytesfisk som dominerades av de tre familjerna torskfiskar, plattfiskar och olika arter av sill. Torskfiskar utgjorde 50 %, plattfiskar 26 % och sill 8 % av bytesfiskens vikt. En undersökning från 1989 i Skagerrak visade på 31 arter av bytesfisk, där sill, torsk, blåvitling, vitling, vitlinglyra och bergtunga utgjorde huvuddelen av kosten. Den största skillnaden mellan de båda studierna var att andelen sill mer än fördubblats 1989.
6. Det är svårt att avgöra den dagliga förbrukningen hos vilt levande sälar. Tillgängliga data är från studier av fångna djur som hålls på en aktivitetsnivå som liknar den som förekommer i deras naturliga miljö. Studier som gjorts under årstidernas växlingar ger en uppskattning att knubbsälen i genomsnitt dagligen har ett energibehov på 4680 kcal vilket motsvarar en daglig konsumtion av 3,6-4,15 kg fisk, beroende på dietens sammansättning. Knubbsälarnas totala konsumtion är proportionerliga i förhållande till beståndets storlek och i en studie från 1989 i Skagerrak utgjorde knubbsälens konsumtionen av de kommersiellt viktiga fiskarterna mindre än 1 % av yrkesfiskets fångster.
7. En studie i sydvästra Nordsjön, baserad på delvis smälta otoliter från knubbsälens bytesdjur, visade att av de bytesfiskar som är av stor betydelse för knubbsälen förekommer flera småarter. Exempelvis smörbult som blir cirka 10 centimeter, skäggtorsk, sandskädda, sjökock, simpa och de vanliga arterna av tobis är alla oftast mindre än 25 centimeter i längd, även om äldre exemplar och den större arten tobiskung ibland blir större. Mer än 90 % av rödspättorna uppskattades utifrån otoliterna vara kortare än 18 centimeter, mer än 90 % av vitlingen uppskattades vara kortare än 30 cm och mer än 90 % av torsken uppskattades vara kortare än 35 cm. Majoriteten av tobisfiskarna uppskattades till mellan 8 och 24 cm långa men ett mindre antal som påträffades uppskattades vara upp till 32 cm. (källa)