Knöt Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet knöt

1. Pastoralhistoria är en inriktning inom den kyrkohistorska vetenskapliga forskningen, som intresserar sig för skeendet främst på församlings- eller stiftsnivå (den s.k pastorala nivån). Kyrkohistorieämnet har i övrigt främst varit inriktat på kyrkornas och samfundens nationella nivå, där relationen mellan stat och kyrka eller etablerade kyrkoformer och nyskapande väckelser, liksom inte sällan banbrytande personer, varit fokus i konflikter och samverkan. Detta har varit viktigt för att förstå struktur och särprägel. I bokverket Sveriges kyrkohistoria knöt professor Oloph Bexell vid Uppsala universitet i bandet om Folkväckelsens och kyrkoförnyelsens tid (2003) samman skeendet på riksnivå med dess konsekvenser på den vanliga lokalnivån och lyfte på så sätt programmatiskt fram pastoralhistoriens plats i kyrkohistorien. (källa)
2. En pilgrim (latin peregrinus, "främling") är en person som gör en pilgrimsresa (vallfart eller vallfärd) till en helig plats. I ett historiskt sammanhang användes särskilda vägar för pilgrimsfärden, vilket knöt samman olika heliga platser med hemorten. Dessa kallas oftast pilgrimsleder och vissa används ännu i dag. En pilgrim skiljer sig från en turist i den meningen att besöksmålet väljs i ett sökande efter Gud eller helighet, inte av historiskt intresse för platsen. (källa)
3. Marconi mötte dock hård konkurrens från de traditionella telegrafbolagen när det gällde att etablera den trådlösa telegrafin, och satsade därför främst på fartygstelegrafi. Hans målsättning var att köpa upp alla viktiga patent och skaffa sig monopol över kustradiotrafiken över hela världen. Marconi knöt till sig en rad framstående forskare, bland andra John Ambrose Fleming, dioddetektorns uppfinnare. (källa)
4. Det som markerar den moderna spiritismens födelse sägs vara när systrarna Margaret och Kate Fox knöt ett snöre till ett äpple och började framkalla dunsar som omgivningen inte kunde koppla till flickorna. Detta inträffade 1848 i Hydesville, nära Rochester, USA. Fenomenet spred sig över Amerika och till Europa som en löpeld och nya medier som framkallade knackningar och manifestationer dök upp överallt. Flickorna Fox förfinade sin metod och lärde sig framkalla knäppningar med tå- och fotlederna. 1888 avslöjade Margaret Fox dessa metoder och demonstrerade i detalj hur systrarna hade framkallat andarna vid en offentlig förevisning i New York. Vid den tiden var den moderna spiritismen redan etablerad. (källa)
5. Philippe Ariès konstaterar att barndomsskildringen hör samman med upptäckten av barndomen. Barnet erkändes länge inte som separerad från vuxna, utan införlivades i den vuxna gemenskapen fortast möjligt. Eftersom dödstalet var högt knöt man inte lika hårda band till sina barn. Med den moderna tidens ingång föddes dock barndomen, och med filosofer som Rousseau och Locke kom synen på det romantiska, oskuldsfulla barnet som värdesätts mycket högt. Den synen finns till del än kvar. (källa)
6. Gården omnämns första gången 1539 som "Hanasta" och man tror att det syftar på ordet hane, orrtupp eller tjädertupp. Sitt nuvarande namn "Hägerstalund" fick gården på 1680-talet efter ämbetsmannen Nils Hägerflycht, som övertog de båda Hansta-gårdarna. Han slog ihop de båda husen och lät uppföra en ny manbyggnad, som han döpte efter sig själv. Från 1682 var han bosatt där. Huvudbyggnaden är ett panelad och vitmålat trähus i två våningar. Taket är valmat tegeltak med frontespis. Gården flankerades mot norr av två envånings flygelbyggnader som numera är försvunna. Runt gården fanns en stor trädgård med lusthus och slingrande parkgångar. Förbi gården gick den gamla häradsvägen som är skriftligt belagd sedan medeltiden men har troligen anor ända från järnåldern. Vägen knöt bland annat ihop Järfälla kyrka med Sollentuna kyrka. (källa)
7. Åren 1708-15 reste Law från residens till residens på kontinenten för att söka vinna gehör för sina bankidéer. Som en fulländad världsman, men ståtligt yttre och som djärv spelare, knöt han talrika förbindelser med hoven. Trots att Law stöddes av Filip II av Orléans, vann inte hans plan för en fransk statsbank genomslag 1715. Följande år fick han dock koncession på en privatbank i Paris, Banque Générale Privée, vars aktiekapital till 3/4 skulle inbetalas i deprecierade statsskuldssedlar, som därigenom skulle försvinna från marknaden. Banken var en växel-, depositions- och sedelbank. Fulländat ledd erhöll banken snart sedelmonopol och blev 1718 statsbank. (källa)