Kokare synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas kokare

Kokare uttalas kok|are -n; pl. kokare, best. pl. kokarna.

Ordformer och varianter av kokare

Kokare är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet kokare

Metoden att tillverka kraftpapper tillkom av misstag. Den uppfanns 1885 av Munksjö efter att man av misstag tömde kokaren innan pappersflisen var färdigkokt. Istället för att slänga det "misslyckade" koket lät man defibrera flisen i en kvarn innan det trots allt kom att bli papper av resultatet. Vad man förvånande nog fick var ett papper som hade en mycket hög styrka.

Korkmjöl erhålles ur avfall från korktillverkning genom malning i desintegratorer och kvarnar samt siktning med siktmaskiner. På ett blandvalsverk bearbetas kokt linolja med harts och torkmedel och kokas i en kokare till en massa. Den erhållna sega massan passerar från kokaren mellan två glattvalsar och fångas upp i en låda, där den stelnar till hårda kakor. Dessa jämte färgpigment och träspån eller korkmjöl bearbetas i diverse blandmaskiner, varvid i den sista - "wurstmachern" - den förut lösa och porösa massan pressas till fast, tät konsistens. Efter ytterligare valsning finfördelas massan och pressas under stark upphettning i kalendervalsar på ett underlag av grov juteväv. Efter glattvalsning går den erhållna linoleummattan till en kyltrumma och överdrages sedan på baksidan med fernissa i vilken uppslammats röd färg, vanligen järnoxid.

Under 1600- till 1800-talet omvandlades saften från sockerrören till råsocker i kokhus. Dessa hus låg i förbindelse med sockerplantagen i de västra kolonierna. Ofta var det slavar som höll i kokprocessen under dåliga förhållanden. Rektangulära lådor gjorda av tegel eller sten utgjorde ugnarna, med en öppning i botten för att fyra på elden och ta bort aska. Uppe på varje ugn fanns det upp till sju kopparpannor eller kokare, var och en av dem mindre och hetare än den föregående. Saften hälldes först upp i den största kitteln och kokades upp innan man hällde i kalk för att avlägsna föroreningar. Saften skummades och kanaliserades senare till successivt mindre kittlar. I den sista kitteln blev saften från sockerrören till en sirap. Nästa steg var ett tråg för att kyla sockerkristallerna som hårdnar runt en klibbig kärna av melass. Detta råsocker skyfflades från kylartrågen till oxhuvud (trätunnor), och därifrån till ett hus där de kureras.

Tryckkokare är ett lufttätt slutet kärl som ger kortare koktider för till exempel matvaror eftersom kokningen sker vid högre tryck och temperatur än normalt. Genom att kärlet är slutet förhindras vätskan att koka bort som ånga, istället stiger trycket och därmed vätskans kokpunkt. I en modern tryckkokare för hushållsbruk ligger temperaturen på ca 120 grader. Koktiden reduceras därmed till mindre än hälften, för vissa råvaror ner till en fjärdedel. Industriella tryckkokare kan, genom högre arbetstryck, uppnå mycket högre temperaturer. Tryckkokaren är utrustad med en ventil som bestämmer kokarens arbetstryck och därmed vätskans maxtemperatur, vidare har den en säkerhetsanordning som utlöses om ventilen blir tilltäppt.

Vattnet värms upp med ett friliggande värmeelement (i form av ett rör eller spiral) eller ett element som ligger dolt i vattenkokarens botten. Den senare varianten anses bäst. De flesta modeller stängs av automatiskt när vattnet kokat upp – med andra ord elimineras problemet med eventuella spisplattor som glömts på. En annan fördel med vattenkokare är att de inte brukar bli varma i botten och alltså kan ställas direkt på bordet. En nackdel med vattenkokare är att de inte går att använda till annat än vatten. Med tiden bildas kalkavlagringar som måste avlägsnas för att kokaren ska fungera normalt.

En förfining av den kolvdrivna espressomaskinen är den pumpdrivna espressomaskinen, vilken är den vanligaste i espressobarer. Istället för att använda manuell kraft skapar en motordriven pump den kraft som behövs för att brygga espresson. Av den här modellen finns olika varianter, som inte skiljer så mycket i smak utan mest i tiden det tar att producera kaffet. Den ena har en kokare för både bryggare och för att generera ånga till mjölkskummaren, vilket kräver tid för att byta temperatur. Det är den varianten som är vanligast i hem. Den andra har två separata kokare, en för att brygga kaffe och en för att generera ånga, vilket förminskar tiden.

Överstor och övertjock flis är oönskade genom att dessa fraktioner ofta ger sämre massakvalitet, speciellt förhöjd spetnivå. Pinnflisen kan förorsaka problem i silar i kokarna varför också denna fraktionsandel normalt önskas låg, speciellt för kemiska massatillverkning. Spånet eller finmaterialet ger sämre massaegenskaper, men innehåller dessutom ofta både barkpartiklar och sand, varför denna fraktion normalt tillsammans med barken används som bränsle.

Många elektriska riskokare består av en elplatta inbyggd i ett skal och en inre bunke med non-stickbehandling. I vissa fall medföljer galler eller insatser för ångkokning av bland annat potatis, grönsaker och fisk. Några av kokarna kan också användas för tillagning av exempelvis soppa till crème brûlée.

Fabriken byggdes upp igen och i början av 1905 kunde den nya anläggningen tas i drift. Några av kokarna kunde inte repareras så man övertog tre från det nerbrunna pappersbruket i Gysinge. Fabriken hade nu en kapacitet på 4 000 ton torr massa. År 1906 skaffade man en kisugn och år 1915 byggdes en kraftstation. Åren 1916-1918 byggde man en normalspårig järnväg mellan Turbo och Vikmanshyttan och ett nytt massamagasin.

Kokare på Engelska

cooker, boiler, boiler