Koleld Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet koleld

1. Den första egentliga bläckpennan var fjäderpennan gjord av en vingpenna från en fågel. Ofta nyttjades gåsfjädrar, så kallade gåspennor, men även andra större fåglars vingpennor användes, exempelvis från svan och korp. Bäst lämpar sig fjäderpennor som fågeln själv tappat genom ruggning. Hos gåsen är det de fyra till fem yttersta vingpennorna som duger. De yttersta är kortare och hårdare och lämpar sig sämre medan de följande två handpennorna är bäst. Resterande handpennor är breda och korta och går inte att använda till pennor. För att fungera som fjäderpenna härdas vingpennan genom att stickas i het sand eller aska, eller också lägger man dem över en koleld. Detta gör inte bara pennan fastare utan mjukar också upp den hinna som sitter om pennan, och som sedan kan dras av med baksidan av en kniv. Efter detta formas och putsas pennan och spetsen. En bra fjäderpenna är klar och genomskinlig och märgen i den är lös och kan skakas fram och tillbaka. En fjäderpenna doppas i bläck när man ska skriva med den. Fjäderpennor började användas redan under 300-talet. (källa)
2. Kvitsøy fyr är en norsk kustfyr på ön Kvitsøy. Platsen har varit fyrplats sedan runt år 1700 då en vippfyr byggdes där. 1829 ersattes den av ett stentorn med en koleld i toppen och blev så kallad täckt stenkolsfyr. Tornet byggdes högre 1859 då fyren även blev linsfyr. Nuvarande lanternin och linssystem kom till 1910. Sedan 1969 är fyren automatiserad. (källa)
3. Fyrplatsen etablerades år 1772. Båda fyrarna byggdes då, och arkitekt var G.D. Anton. Ljuskällan var från början öppen koleld. Redan första året uppstod dispyt om hur driften skulle finansieras. Fyrarna släcktes därför, och kunde tändas igen först 28 år senare, år 1800. Då hade Poul de Løwenørn försett fyrarna med varsin lanternin, och ljuskällan var nu sluten koleld. År 1833 försågs fyrarna med paraboliska spegelapparater, och ljuskällan blev olja, ändrat till fotogen år 1875. (källa)
4. Platsen har haft fyr sedan 1767, och är därmed en av de äldre svenska fyrplatserna. Det första fyrtornet som byggdes och vägledde sjöfarare i Öregrundsgrepen var ett torn av sten som i toppen bar en koleld i en järngryta. Den fyren fick ge vika åt ett nytt torn som byggdes 1839, och som fortfarande står på platsen. Den nuvarande fyren var först utrustad med rovoljelampa och paraboliska speglar som förstärkte ljuset. På 1870-talet satte man i stället i en fotogenlampa. 1945 elektrifierades slutligen fyrplatsen, och den var bemannad fram till 1960-talet. Numera sitter ett mindre modernt fyrljus monterat utanför fyrens lanternin, som syns cirka 11 nautiska mil. (källa)