Vad betyder och hur uttalas kolförande
Kolförande uttalas kol|för|ande oböjligt.
Ordformer och varianter av kolförande
Kolförande är ett adjektiv
Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).
Hur används ordet kolförande
I strykningsriktningen av Skånes kolförande bildningar åt sydöst uppträder dylika även på Bornholm och utgörs även där av en marin bildning med musslor o.d. samt en sötvattensbildning med landväxter och kolflötser, men i olikhet med förhållandet i Skåne ligger de marina lagren underst. Bergarterna är sandsten, skifferlera och lera, järnlersten och kol, flötsernas antal är ej obetydligt, men kolen är askhaltiga och olämpliga för brytning på grund av lagrens ofta starka stupning och bergarternas löshet. Av de marina molluskerna är flera (bl.a. Avicula inæquivalvis) gemensamma för Skåne och Bornholm, medan andra är utmärkande för denna ö, floran uppges av Hjalmar Möller omfatta över 100 arter. Vad åldern beträffar, synas Bornholms kolförande bildningar vara något yngre än de skånska, men tillhör ändå äldre jura, varjämte på några ställen även finns rätiska lager.
De eldfasta råämnena i Skånes kolförande formationer (1877), belönades 1878 med det nyligen instiftade Polhemspriset.
Halle företog vidsträckta studieresor bland annat 1907-1909 till Falklandsöarna, Chile, Argentina och Brasilien som geolog och paleobotaniker (Carl Skottsbergs expedition) samt 1916-1917 till Kina för paleobotaniska undersökningar av den kolförande serien där (samlingarna från sistnämnda resa gick förlorade i Sydkinesiska havet under hemtransporten). Från 1921 var han sysselsatt med bearbetningen av det betydande material av paleozoiska växtfossil, som kom riksmuseet till godo genom Johan Gunnar Anderssons arbeten i Kina.
Berggrunden bestod till större delen av kolförande sandsten, täckt med ett tjockt lager av krosstenslera, vilken ansågs vara bottenmorän under Nordeuropas istäcke och i sin ordning var i sänkorna täckt med yngre bildningar. Utom i distriktet Jurjev, där vissa sträckor hade svartjord, var marken föga bördig, och spannmål måste vanligen införas, även om lin, hampa och trädgårdsalster producerades för export. Järnmalm förekommer på många ställen, liksom porslinslera och gips. Huvudfloden var Oka, som var segelbar genom hela guvernementet och upptar Kljazma, som är segelbar till Kovrov. Stora kärrtrakter och flera småsjöar fanns, av vilka en, Plesjtjejevo (långt i väster), hade historiskt intresse, då det var där Peter den store som gosse vann sin första kunskap i segling.
