Vad betyder och hur uttalas kolofon
Kolofon uttalas kolo|fon [-å´n] -en -er.
Kolofon betyder (boktr.) text i slutet av bok med uppgifter om tryckeri o. tryckår.
Ordformer och varianter av kolofon
Singular
- kolofon
- obestämd grundform
- kolofons
- obestämd genitiv
- kolofonen
- bestämd grundform
- kolofonens
- bestämd genitiv
Plural
- kolofoner
- obestämd grundform
- kolofoners
- obestämd genitiv
- kolofonerna
- bestämd grundform
- kolofonernas
- bestämd genitiv
Kolofon är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet kolofon
En kolofon (av grek. κολοφών "topp", "spets", "det yttersta", "slutet") är den slutskrift i en äldre bok som innehåller uppgifter om bokens titel, författarens och tryckarens namn med mera. I dagens bruk motsvaras den ofta av motsvarande text på titelsidans baksida.
Ur inkunabelns kolofon utvecklades titelsidan. Kolofonen återkom i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, och förekommer i viss utsträckning än idag, ofta innehållande produktionstekniska upplysningar.
I moderna (svenska) publikationer är kolofonen oftast placerad på copyrightsidan, den andra sidan av titelbladet. Praktiken med kolofon i slutet av boken är dock fortfarande vanlig i bland annat fransk bokproduktion. Kolofonen innehåller uppgifter om copyright-innehavare, tryckeriets namn, bokens tryckår, ISBN- och ISSN-nummer och liknande information. I exklusivare böcker kan den också ange papperskvalitet, typsnitt, upplagestorlek och liknande.
Kolofonen i böcker motsvaras inom tidningsvärlden närmast av redaktionsrutan.
