Kolonist Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet kolonist

1. Boerna kommer ursprungligen från Europa. Nederländska och snart nederlandiserade franska kolonister slog sig på 1600-talet ned i Sydafrika. Allteftersom tyska, portugisiska och andra nationaliteter kommit till området, har boerna kommit att inbegripa även några av dessas ättlingar. De först inflyttade var soldater eller bönder i tjänst hos Nederländska Ostindiska Kompaniet, som 1652 vid nuvarande Kapstaden anlade en hamnplats, från vilken sedan kolonisationen utgick. Nyinflyttade kolonister från Nederländerna tillkom, uttjänta soldater kvarstannade som åkerbrukare eller kreatursuppfödare, och 1687 ökades kolonisterna med ett mindre antal landsflyktiga franska hugenotter. (källa)
2. Stora Rådet inflytande över medlemsstammarna var begränsat och varje stam kunde ursprungligen nästan oinskränkt föra sin egen politik. Omkring 1660, när förbundet insåg att det måste visa en enad front mot de europeiska kolonisterna, så inskränktes medlemsstammarnas beslutanderätt. Onondaga intog en central roll i förbundet, motsvarande deras centrala geografiska belägenhet. Det antal av deras sachemer som ingick i Stora Rådet gav dem en överrepresentation i förhållande till folkmängden och Stora Rådets ledande sachem, Tadohaho ("rådseldens värnare") var alltid Onondaga. Tadohahoinspirerade kompromisser stod i centrum för Stora Rådets beslutsfattande, eftersom alla beslut måste vara enhälliga. I Stora Rådet kallades sachemerna från Mohawker, Onondaga och Seneca för "äldre bröder" eller "morbröder", medan Oneida, Cayuga och Tuscarora kallades "yngre bröder" eller "systersöner". (källa)
3. I slutet av 1800-talet kom nya strömningar från Europa, främst från Tyskland, där läkaren Daniel Gottlob Moritz Schreber från Leipzig önskade att fattiga barnfamiljer skulle få möjlighet att komma ut i friska luften efter dagens arbete. Efter Schreber kallas koloniträdgårdar i Tyskland även Schrebergarten. Staten skulle tillhandahålla mark för koloniområden som kolonisterna kunde arrendera. (källa)
4. Av gammalt har i Indien dylika folkvandringar ägt rum från de tätast befolkade trakterna till de mindre tätt befolkade, där arbetsförtjänst lättare stod att finna, och därvid företrädesvis till te- och kaffeplantager på Ceylon och (under senare tid) i Assam. Efter slavarnas emancipation började man, under påverkan av svårigheten att förmå fria negrer till ordnat arbete, att i de engelska, franska och nederländska kolonierna i Västindien och Sydamerika samt på Mauritius ersätta de förlorade arbetskrafterna genom införsel av kulier från Indien, och på 1840-talet började plantageägarna i samma syfte importera kontraktsbundna arbetare även från Kina. De brittiska kolonisterna i brittiska Guyana och plantageägarna i Peru och på Kuba gick därvid i spetsen, men kuliimporten såväl från Indien som från Kina företedde snart så stora missbruk, att den måste betraktas som slavhandel och slaveri i förklädd form och nödvändiggjorde energiska kontroll- och skyddsåtgärder. (källa)
5. Med Georg III:s tronbestigning (1760) fick toryriktningen ny styrka, frigjord som den nu blivit från huset Stuarts hopplösa sak och gynnad av den inre splittringen bland de ledande högförnäma whigfamiljerna. Tories stred nu för det kungliga prerogativet mot whigs parlamentariska strävanden, vilka stöddes av de stora jordägarnas starka inflytande i underhuset genom den korruptionsmakt, som dessa utövade i de många små valkretsarna ("rotten boroughs"). Till makten kom tories 1770 med lord North, de förlorade den genom sin envishet i fullföljandet av kriget mot de nordamerikanska kolonisterna, med vilka whigs (Pitt d.ä., Charles James Fox) påyrkade fredlig uppgörelse. (källa)
6. De språkliga likheterna över hela bantuområdet tyder på att bantufolken har spritt sig söderut över kontinenten i relativt sen tid. Expansionens början är svår att tidsbestämma, men de flesta forskare räknar med att den måste ha ägt rum vid början av vår tideräkning, och att bantufolken trängde undan och till viss del absorberade den tidigare befolkningen av sanfolk, pygméer och andra, nu försvunna folkgrupper. Bantufolkens spridning tycks ha sammanfallit med järnålderns intåg i Afrika, och med att nya nyttoväxter började odlas, såsom olika banansorter och tidigare okända rotfrukter av sydostasiatiskt ursprung. På detta sätt blev urskogarna odlingsbara jordbruksområden och var inte längre obeboeliga för åkerbrukande folk. Bantufolkens vandring söderut har pågått i flera vågor, i Sydafrika hejdades vidare expansion av de vita kolonisterna på 1600-talet. (källa)
7. Magnesia grundades i landskapet Lydien av joniska kolonister från Thessalien. Den nämns för första gången år 190 f.Kr., när seleukiden Antiochos den store i slaget vid Magnesia besegrades av den romerske konsuln Lucius Cornelius Scipio Asiaticus i allians med kung Eumenes II av Pergamon. Den blev en betydande stad under romerskt herravälde. Under striden mot Mithridates stödde staden Rom, och belönades av Sulla med att bli fristad. När den nästan totalförstördes i en jordbävning under Tiberius regeringstid lät kejsaren bygga upp den igen. Den blomstrade därefter så länge Romarriket bestod. Den apostoliske fadern Ignatius av Antiochia skrev ett av sina brev till församlingen i Magnesia. (källa)
8. Från tysk sida motiverades korstågen inte enbart av önskan att sprida kristendomen. Man traktade också efter odlingsjord. Från 1100-1300-talet strömmade tyska kolonister över Elbe och förvandlade landet från vendiskt till tyskt. Det var adelsmän och kloster som skaffade bönder till sina nya gods. Det krigshärjade och delvis folktomma landet behövde nya inbyggare, och stora skogar och fält kunde nyodlas. Även städer grundlades. (källa)
9. Nordiska kolonister slog sig ner på Vinland kort efter att kontinenten upptäckts, i början på 1000-talet. Enligt sagorna rådde till en början fred mellan nordmän och skrälingar. De var nyfikna på varandra och bedrev i viss mån handel. I utbyte mot rött tyg fick nordmännen skinnvaror. Däremot vägrade de att handla med vapen. Snart råkade de båda grupperna emellertid i strid med varandra, till följd av missförstånd, girighet och överilade handlingar. Nordmännen var fåtaliga och efter ett par år tvingades de överge sin bosättning. (källa)