Vad betyder och hur uttalas kondensorlins
Kondensorlins uttalas kon|dens|or|lins.
Ordformer och varianter av kondensorlins
Singular
- kondensorlins
- obestämd grundform
- kondensorlins
- obestämd genitiv
- kondensorlinsen
- bestämd grundform
- kondensorlinsens
- bestämd genitiv
Plural
- kondensorlinser
- obestämd grundform
- kondensorlinsers
- obestämd genitiv
- kondensorlinserna
- bestämd grundform
- kondensorlinsernas
- bestämd genitiv
Kondensorlins är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet kondensorlins
Konventionella strålkastare har vanligen en parabolisk reflektor med glödtråden i parabolens fokus för att ge ett samlat strålknippe. Xenonlamporna med sitt starka sken och med den stora ridån för avbländning har gjort att man i stället vanligen har en elliptisk reflektor där ljusbågen ligger i ellipsens ena fokalpunkt. Se figuren. De reflekterade strålarna möts då i ellipsens andra fokalpunkt. Efter denna andra fokalpunkt har man sedan en konvex kondensorlins som samlar ihop strålarna till ett smalt knippe som kan lysa långt. Ridån för avbländningen placeras strax före den andra fokalpunkten. Detta gör att lite ljus kan släppas fram även uppåt så att vägmärken och gående kan synas utan att mötande bländas. Denna utformning gör att strålkastaren blir smalare, med mindre ljusöppning, men att den i gengäld blir längre vilket kan ge friare design av fordonets front. Konstruktionen kallas ibland projektionsstrålkastare och känns igen på den tjocka glaslinsen längst fram i stålkastaröppningen.
En elektronkanon accelererar en elektronstråle som fokuseras genom en elektromagnetisk kondensorlins så att en mycket tunn stråle träffar provet som skall undersökas. Detta måste ske i ett lufttomt område för att undvika att elektronerna bromsas upp av luftburna partiklar. För att elektronerna över huvud taget skall kunna transmittera genom provmaterialet krävs det att provet är mycket tunt (ca 20–50 nm beroende på om det är ett biologiskt material eller ej).
