Vad betyder och hur uttalas konjunktiv
Konjunktiv uttalas kon|junkt|iv [kån´-] -en -er.
Konjunktiv betyder (språkv.) modusform som uttrycker något tänkt o.d. (t.ex. preteritumformen vore).
Ordformer och varianter av konjunktiv
Singular
- konjunktiv
- obestämd grundform
- konjunktivs
- obestämd genitiv
- konjunktiven
- bestämd grundform
- konjunktivens
- bestämd genitiv
Plural
- konjunktiver
- obestämd grundform
- konjunktivers
- obestämd genitiv
- konjunktiverna
- bestämd grundform
- konjunktivernas
- bestämd genitiv
Konjunktiv är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet konjunktiv
Indikativ är ett modus som i huvudsak används för att uttrycka faktisk information. Det är det överlägset mest använda moduset i svenskan, och kan sägas vara grundmodus. Övriga svenska modus är imperativ och den sällsynta konjunktiven. Ser man modus som en verbfrasegenskap i stället för en verbegenskap (som ofta görs med tempus) kan man också tala om fler, sammansatta modus i språket.
Konjunktiv är ett grammatiskt modus. Konjunktivens ursprungliga huvudfunktion är som predikat i vissa bisatser som har med hypotetiska och möjliga förhållanden att göra. I de germanska och romanska språken har dock konjunktiven även övertagit funktioner från det försvunna moduset optativ, vilket man kan använda även i huvudsatser och som uttrycker talarens önskan, indirekta uppmaning eller syn på vad som vore lämpligast.
