Konkurrerande Synonymer Betyder Uttal

• rival
• tävlande

Hur används ordet konkurrerande

1. Höjdpunkten för galärkrigföring nåddes under sent 1500-talet med slaget vid Lepanto, en av de historiens största sjöslag innan modern tid i fråga om antal fartyg och manskap. Från början av 1600-talet började krigsgalärer att konkurreras ut av segelfartyg och hybridtyper som chebecken. Under medeltiden användas de i särskilda roller även i Atlanten och i viss utsträckning kring Filippinerna och i Indiska oceanen under tidigmodern tid, främst för att bekämpa sjöröveri. Från mitten av 1500-talet användes galärer under vissa perioder på Östersjön där de var välämpade för krigföring i skärgård. Under 1700-talet användes galärerna tillfälligt i och med krigen mellan de expanderande Ryssland och de konkurrerande Östersjömakterna Sverige och Danmark. (källa)
2. Det finns flera konkurrerande ideologier om hur ledarskapet bör bedrivas, i fall när sådan finns. Det finns också flera olika konkurrerande teorier om hur olika slag av ledarskap skall definieras. Ledarskap bygger på gruppens tillit och på makt. Till ledarens uppgifter hör konfliktlösning och förhandling, den har vanligen problemformuleringsprivilegiet, och legitimitet att delegera sin makt i gruppen. (källa)
3. Det finns två konkurrerande föreningar som arbetar med att bevara rasen: Föreningen Gutefåret, bildad 1977, och Gutefårakademin, bildad 2007. Bägge har byggt upp egna genbanker och håller sig med egna register. De flesta uppfödare är dessutom medlemmar i Svenska Fåravelsförbundet. (källa)
4. Ordet kejsare kommer av det romerska familjenamnet Caesar och dess mest kände bärare, den romerske diktatorn Gaius Julius Caesar (mördad 44 f.Kr.). Efterföljande kejsare av det romerska riket tog namnet som sin titel för att legitimera sin ställning med ett slags fiktiv adoption. I klassiskt latin uttalades namnet "kajsar", medan uttalet i modernt latin har förändrats till "sesar" och det är det klassiska uttalet som gett oss det tyska ordet Kaiser och därifrån det svenska kejsare. Det ryska ordet för kejsare, tsar, är även det en uttalsvariant av namnet Caesar. Engelskans emperor kommer däremot av det franska empereur, vilket stammar ur den romerska titeln imperator. Det var den romerske ledarens titel och betyder fältöverste, eller överbefälhavare. När kristendomen kom till Rom blev påven den som krönte de romerska kejsarna. Dessa blev den kristna kyrkans främsta försvarare. Något formellt krav på att krönas av påven fanns dock inte, flera gånger förekom konkurrerande kejsare. (källa)