Vad betyder och hur uttalas kontorspojke
Kontorspojke uttalas kont|ors|pojke.
Ordformer och varianter av kontorspojke
Singular
- kontorspojke
- obestämd grundform
- kontorspojkes
- obestämd genitiv
- kontorspojken
- bestämd grundform
- kontorspojkens
- bestämd genitiv
Plural
- kontorspojkar
- obestämd grundform
- kontorspojkars
- obestämd genitiv
- kontorspojkarna
- bestämd grundform
- kontorspojkarnas
- bestämd genitiv
Kontorspojke är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet kontorspojke
Sven-Eric Gamble – kontorspojken i Mariefred.
Sune Holmqvist - kontorspojke på grammofonbolaget.
Lasse Sandberg var uppvuxen i Stockholm under ganska fattiga förhållanden och med en alkoholiserad far, köpmannen Yngve Hjalmar Sandberg och Anna Maria Holmgren. Efter skolan tog han olika arbeten som bland annat kontorspojke, dekoratörsbiträde och biografvaktmästare. Han var anställd som pressfotograf vid Nordisk rotogravyrs bildbyrå och Dagens Nyheter 1943–1944 och genomförde sin värnplikt som fotograf vid flygvapnet 1944–1945. Därefter följde arbeten som asfaltsläggare, skogsarbetare och hamnarbetare. Han studerade på illustratörlinjen vid Anders Beckmans skola 1948–1949 och det var där hans karriär startade, Lasse Sandberg blev snart efter utbildningens start en etablerad skämttecknare och illustratör. Han debuterade som skämttecknare i Söndagsnisse-Strix och därefter följde medarbetarskap i bland annat Vi, Folket i bild, Perspektiv, Utsikt, Industria,Se, Metallarbetaren samt flera av Stockholms större dagstidningar. Under signaturen herr Sandberg publicerades hans teckningar i olika tidskrifter under 1950-talet och från 1962 medarbetade han huvudsakligen i tidningen Se och på Expressens kultursida. Till en början var hans teckningar inspirerade av de amerikanska cartoonisterna som Saul Steinberg men under 1950-talets mitt utvecklade han sin stil mot en personligare och knappare uttrycksfullhet med korta monologer som beskrivande text. Sina skämtteckningar samlade han i böckerna Gubbar 1952,Vit man i Afrika 1952, Ritat 1953, TYPER och typer 1954 och Jobbet och jag 1959.
