Kontratenor synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas kontratenor

Kontratenor uttalas kontra|ten|or.

Kontratenor betyder manlig sångare som sjunger i falsettläge.

Ordformer och varianter av kontratenor

Kontratenor är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet kontratenor

Countertenor, kontratenor, eller contratenor, är det högsta manliga röstläget inom sångkonsten, framför allt inom äldre musik från renässans och barock. De tre orden eller stavningsvarianterna är i praktiken samma ord då de har samma språkliga ursprung och används för att beteckna samma sak. Den vanligaste benämningen bland musiker är countertenor.

Begreppets betydelse har skiftat under historien. Fram till mitten på 1400-talet var kontratenor inom stämstång en utfyllnadsstämma som sjöng mot den melodiförande tenoren (kontra = mot). Då stämmans omfång med tiden blev problematiskt stort delades den upp i contratenor altus och contratenor bassus (dagens alt- och basstämmor), vilket innebar att den trestämmiga satsen övergick i dagens fyrstämmiga.

Kontratenor är även en äldre benämning för en manlig sångare som använder kombinerad röst, dvs både bröströst och falsett, för att sjunga altstämmor. Detta har även kallats altist.

Rösttypen förekommer idag inom gospel och av popsångare som Michael Jackson, Modern Talking och Prince. Även vokalgrupper som Chanticleer och King's Singers använder kontratenorstämman, vilket har gjort att nutida kompositörer skrivit körmusik som inkluderar stämman. I modern konstmusik förekommer också kontratenor, till exempel i titelrollen i Philip Glass opera Akhnaten, skriven 1983.

Kontratenor i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1911).