Konungen Synonymer Betyder Uttal

• kungen

Hur används ordet konungen

1. Förr utfärdades s.k. pardonsplakat av konungen - 46 gånger mellan 1631 och 1834 (varav tre gånger efter 1809). Dessa innebar amnesti eller abolition, eller båda i förening. I 26 § i 1809 års regeringsform angavs att "Konungen äger att i brottmål göra nåd, mildra livsstraff samt återgiva ära och till kronan förverkat gods". En liknande bestämmelse om att "Kongl. Maj:t allena tillkommer att göra Nåd, återgiva Ära, Lif och Gods i alla brott som ej uppenbarligen strida mot Guds klara ord" fanns i 9 § i 1772 års regeringsform. Karl XIII meddelade exempelvis ett plakat om alla som rymt från krigsmakten eller som olovligen begivit sig ur riket förskonades från straff under vissa villkor. Ordet amnesti användes först av Karl XIV Johan i det sista plakatet den 20 oktober 1834. Regeringen Hammarskjöld ansåg inte att Kungl. Maj:t hade rätt att "annorledes än genom nåd" efterskänka straff eller upphäva verkningarna av en straffdom, efter att socialdemokratiska partistyrelsen m.fl. sökt amnesti. Det var således oklart hur "göra nåd" i 1809 års regeringsform skulle tolkas. (källa)
2. Sagorna berättar, att "ganga undir jarðarmen" förekom i Norge och på Island. Det tillgick vanligen så, att man lossade en enda lång grästorva från marken på så sätt, att dess långsidor uppskars, under det att ändarna fortfarande fick sitta fast, under torvan sattes därpå ett mála-spiót, så att torvan därigenom lyftes så högt, att en man kunde i stående ställning med sin hand nå spjutnageln. Enligt ett annat tillvägagångssätt uppskar man för ändamålet tre grästorvor och upplyfte dem med hjälp av spjutet till viss höjd. Den anklagade skulle i vart och ett av fallen gå under grästorvorna, utan att dessa föll ner. - Kittelfångsten eller kittelprovet, varvid ett föremål med blotta handen skulle upphämtas ur en kittel med kokande vatten, omtalas i Äldre Eddan, "Guðrúnarkviða" III, enligt vilken den danske konungen Atles gemål Gudrun skall ha underkastat sig detta prov. Man har emellertid på goda grunder ansett händelsen, som inte är omnämnd i Völsungasagan, ohistorisk och sången av yngre datum än övriga eddakväden. Även hos de hedniska sydgermanerna var prövningar sannolikt i bruk, fast detta kan inte bevisas. Med kristendomens införande fick gudsdomen i hög grad ökad användning, huvudsakligen genom prästernas inflytande. Proven utfördes i kyrkorna under prästernas ledning, och ordalföremålen invigdes högtidligen enligt särskilda liturgiformulär, av vilka åtskilliga ännu finns i behåll. I motsats till vad som hittills antagits, förefaller det klarlagt att samtliga prov kunde utföras genom ställföreträdare. (källa)
3. Numera är hovkapellmästare – liksom hovsångare och hovdansare – en hederstitel som förlänas av konungen. (källa)
4. Den ordinarie hovpredikanten är den ende som är anställd som präst i Kungl. Hovförsamlingen med den officiella titeln pastor i Kungl. Hovförsamlingen, motsvarande kyrkoherde, och är bisittare (assessor) i Hovkonsistoriet. Nuvarande pastor i hovförsamlingen är Michael Bjerkhagen. Övriga 22 hovpredikanter är extra ordinarie och utses av Konungen bland aktivt tjänstgörande präster från olika stift. De predikar vid högmässan enligt ett roterande schema fastställt av pastor i Hovförsamlingen. (källa)
5. Hovsångare i Sverige motsvaras i Tyskland och Österrike av titeln kammarsångare. Tidigare förväntades en hovsångare ställa upp närhelst Konungen så önskade. Idag är det en hederstitel och varje nyutnämnd sångare blir inviterad till en kungamiddag. (källa)
6. Från 1844 fram till 1866 fanns graden kaptenlöjtnant även i den svenska flottan, den kom till rang att ersätta den tidigare graden premiärlöjtnant som därmed fick löjtnants rang. Kaptenlöjtnant var graden närmast under kapten (vilken grad i flottan vid denna tid motsvarade major i armén). Fram till 1750 fanns graden även i den svenska armén, men titeln ändrades då till stabskapten. Kaptenlöjtnant var även benämningen på den generalmajor som ledde Kunglig Majestäts drabanter. Formellt var konungen själv kapten för drabanterna. (källa)
7. Unionskonungen Kristian II:s försök att skapa en skandinavisk hegemoni i Östersjön ledde till en konflikt med Hansan, som framförallt drabbade Sveriges förnämsta exportvara, kopparen från Stora Kopparberget. Allmogen i Dalarna och borgarna i Stockholm tillhörde därför de som först stödde Gustav Vasa när han reste upprorsfanan. Ökningen av kungamakten, lågkonjunkturen och inte minst reformationen och indragningen av kyrkans egendomar alienerade dock snart Dalaallmogen från konungen. Tre daluppror bröts ut som dock alla rann ut i sanden utan att några stridshandlingar skedde. (källa)
8. Idag innehas kommandotecken av Konungen, Överbefälhavaren, chefen för insatsledningen, cheferna för arméns, marinens, flygvapnets taktiska staber, chefen för Specialförbandsledningen. Försvarsministern har ett särskilt tecken som endast förs ombord på fartyg. (källa)
9. Med begreppet Konungen kan även avses kungens ämbete eller de maktbefogenheter som konstitutionellt har delegerats från detta ämbete (jämför begreppet Kunglig Majestät). (källa)
10. I sammanhang med Gustav III:s strävan vid 1772 års statsvälvning att återvända till statsskicket före enväldet står, att han i 1772 års regeringsform § 2 införde stadgandet, att konungen skall "styra riket efter konungabalken, landslagen och denna regeringsform". Detta åberopande av konungabalken ledde emellertid ej till dess återupplivande, utan fick betydelse endast som en hänvisning till det svenska statsskickets gamla traditioner. (källa)