Vad betyder och hur uttalas kortkvistruna
Kortkvistruna uttalas kort|kvist|runa [kårt´-].
Kortkvistruna betyder runa från en variant av det yngre runalfabetet.
Ordformer och varianter av kortkvistruna
Singular
- kortkvistruna
- obestämd grundform
- kortkvistrunas
- obestämd genitiv
- kortkvistrunan
- bestämd grundform
- kortkvistrunans
- bestämd genitiv
Plural
- kortkvistrunor
- obestämd grundform
- kortkvistrunors
- obestämd genitiv
- kortkvistrunorna
- bestämd grundform
- kortkvistrunornas
- bestämd genitiv
Kortkvistruna är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet kortkvistruna
Den uppträder i några olika varianter med olika utformning av runtecknen. De två viktigaste varianterna i Norden kallas normalrunor eller danska runor och kortkvistrunor eller svensk–norska runor. En extrem variant är stavlösa runor eller hälsingerunor som först bara var kända från Hälsingland och Medelpad. De tre varianterna representerar antagligen olika behov: normalrunan var mest monumental och passade bäst på runstenar, kortkvistrunan var något enklare och snabbare att skriva och användes troligen oftast vid ristning i trä, medan stavlösa runor var en riktig snabbskrift. Tyvärr finns knappt några vikingatida inskriptioner på trä bevarade, så denna teori har varit svår att styrka.
Långkvistrunor eller normalrunor (kallas ibland missvisande danska runor) brukades sannolikt från 800-talet och framåt i Danmark, senare även i Sverige. Inskrifter finns på bland annat Görlevstenen. Kortkvistrunor (ibland felaktigt kallade svensk-norska runor) brukades sannolikt under 800-talet i det som idag är Sverige och Norge. Inskrifter finns på bland annat Rökstenen som har världens längsta runinskrift.
Huvudstaven till n är bortsprängd men av sammanhanget och den delvis bevarade bistaven kan man ändå sluta sig till att det rör sig om en n-runa. Ristaren har använt sig av en blandning av normalrunor och kortkvistrunor: s återges konsekvent med kortkvistrunor medan det varierar vilken typ som används för a och n.
Det finns två runinskriptioner på stenen, en till vänster i den övre fältet och en till höger i det nedre. Den övre är sliten och det enda som går att urskilja är runraden fuÞorkhn Runinskriften till höger om det nedre fältet är skadad, och det är möjligt att en stor del av texten saknas i dess nedre del där stenen är trasig. Båda två är skrivna med kortkvistrunor utan mellanrum eller punkter för att skilja orden åt.
