Kraftprestation synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas kraftprestation

Kraftprestation uttalas kraft|prest|at|ion.

Ordformer och varianter av kraftprestation

Kraftprestation är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet kraftprestation

Nils Beyer i Morgon-Tidningen tyckte att: "I sin helhet är filmen onekligen en kraftprestation. Men det är som om den inte riktigt kunde bära upp sitt eget patos. Behöver man gå tillbaka till digerdöden för att erinra oss tanklösa nutidsvarelser om att vi skall dö, och att hela livet i grunden är en både makaber och löjeväckande dödsdans? Ja, kanske, men i så fall tycker man, att Ingmar Bergman sagt det både finare och enklare i sitt lilla radiospel, 'Trämålning', som utgör själva kärnan i filmen." Beyer ansåg att det mest minnesvärda med filmen var skådespelarna och deras karaktärer: "Framför allt Max von Sydows korsriddare, som i ett slags upphöjt vemod rider genom landet för att söka meningen med livet och en Gud, som gömmer sig för honom, är otroligt suggestiv -- en blek, allvarlig don Quijote-gestalt med ett ansikte som skulpterat i trä.".

Under 1920-talet verkade han under en period som musiker på M/S Gripsholm. Han avbröt slutligen sin musikerkarriär 1931 i samband med att hans dotter dog i tuberkulos. Som pianist blev Uno Sundelin känd för att förena "mogen gestaltningsförmåga med högt utvecklad teknik både i leggierospel och uthålliga kraftprestationer", skriver Eugène Fahlstedt i Nordisk familjebok.

Den södra herrgården är en överdådig skapelse som fick sitt nuvarande utseende på 1870-talet. Byggnaden fanns redan år 1776, och fungerade då som inspektorbostad. Denna om- och tillbyggdes 1793-95 för att bli herrgård åt Södra Hammarby bruk. Vid sekelskiftet 1800 bestod herrgården av huvudbyggnaden, en tvåvånings tegelbyggnad, samt två flyglar. Dåvarande ägaren Petre lät på 1820-talet bygga ut huvudbyggnaden med två platta sidobyggnader, s.k. pocher. Omkring 1850 skedde en större ombyggnad av herrgården. De två flyglarna revs, och huvudbyggnadens mittparti fick sin klassicistiska gavelfront efter ritningar av Georg Theodor Chiewitz. Vid den sista ombyggnaden av herrgården 1876-77 tillkom det jättelika trapphuset i tre våningar enligt ett förslag av arkitekten Ernst Jacobsson. Detta var en av de sista kraftprestationerna vid järnbruket innan industrikonjunkturen vände nedåt. Vid en pietetsfull restaurering 1986-87 inreddes byggnaden till flerfamiljhus. I den intilliggande bruksparken finns musiktemplet, ett lusthus uppfört 1822 i nyklassicistisk stil.