Krigsplacera Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet krigsplacera

1. Försvarsbeslutet 1925 innebar att de värnpliktigas utbildningstid avsevärt förkortades. Den allmänna värnplikten inskränktes dessutom genom att antalet värnpliktiga som skulle inkallas varje år bestämdes till ett visst antal. En del av den vapenföra årsklassen undantogs därmed från värnpliktstjänstgöring i fredstid. Detta kallades kategoriklyvning. Underbefäl och fackmän utbildningstid fastställdes till sammanlagt 225 dagar vid infanteriet, medan värnpliktiga uttagna till linjetjänst vid infanteriet skulle utbildas under sammanlagt 140 dagar och studenter och likställda under 260 dagar. En del av de vapenföra värnpliktiga placerades i ersättningsreserven och hade en första tjänstgöring om 140 dagar vilken utgjordes av handräckningstjänst. Den förkortade utbildningstiden enligt detta försvarsbeslut gjorde att de fastställda utbildningsmålen inte kunde uppnås, varken för soldat- eller befälsutbildningen. På grund av utbildningsresultaten hade de flesta studenter och likställda inte kunnat krigsplaceras som plutonchefer. (källa)
2. Utbildningen var krävande, både fysiskt och psykiskt, med en massa övningar i vattnet, i skärgårdsmiljö både sommar och vinter. Årligen utbildades det cirka 6-8 Pb Mindyk och 12-16 Gb Mindyk. Dessa dykare placerades sedan ut i de förband där de skulle krigsplaceras, från Norrlandskusten till Västkusten. Dessa dykare var i genomsnitt krigsplacerade till 35 års ålder. Ungefär vart fjärde år tog man in dykarna och genomförde nya läkarundersökningar samt dykövningar. (källa)
3. Marineküstenpolizei bestod av civila sjöpoliser som krigsplacerats vid Kriegsmarine. De tillades en militär grad som motsvarade deras tjänstegrad i polisen enligt tabellen nedan (gällde från 1941). De som innehade högre militär grad i marinens reserv använde denna grad. (källa)
4. Värnpliktiga gruppchefer, mellan 1972 och 2010 då värnpliktssystemet lades i malpåse, hade uttagning som gruppbefäl under den militära grundutbildningen. Gruppbefälsvärnpliktiga uppnådde graden korpral under grundutbildningen och krigsplacerades därefter som furir. Före 1982 fanns även graden överfurir, och sedan 2009 utnämns inga nya furirer. Utbildningstiden varierande mellan lägst 290 och högst 455 dagar beroende på vapenslag samt befattning. (källa)
5. Kompanibefälsvärnpliktiga (KB) var värnpliktigt befäl som efter genomförd grundutbildning blev krigsplacerade som värnpliktsofficerare, med fänrik som grad. Värnpliktigt kompanibefäl utbildades endast i armén och utbildningstiden för kunde variera mellan lägst 415 och högst 615 dagar, beroende på truppslag och befattning. Kompanibefälselever genomförde antingen kompanibefälsskola som så kallat försteg i början av den militära grundutbildningen, eller plutonsbefälsskola med en kompletterande kadettskola som utbildningens sista steg. (källa)
6. Alla flygförare i Svenska försvarsmakten är uttagna som officerare med taktisk inriktning (akademisk examen) eller som specialistofficerare. Tidigare fanns kategorin fältflygare för underbefäl anställda på korttidskontrakt. Under andra världskriget när behovet av piloter blev större, upprättade flygvapnet Reservflygskolor, där de som utbildades och krigsplacerades som värnpliktiga flygförare fick utbildningstecknet "Silvervingar". Reservflygskolorna upphörde under kriget. De som numera utbildas till flygförare antas till officersprogrammet vid Försvarshögskolan (FHS). alternativt specialistofficersutbildning vid MHS Halmstad. Utbildningen till stridspilot äger rum vid FHS och vid Flygskolan (FlygS) i Linköping. Utbildningen till helikopterpilot äger rum vid FHS och vid Bundeswehrs Heeresfliegerwaffenschule i Bückeburg, Tyskland. (källa)
7. De flesta av det norska hemvärnets medlemmar är värnpliktiga som är krigsplacerade och ålagda beredskapstjänstgöring i hemvärnet. De har genomgått 3-6 månaders grundläggande militär utbildning eller full förstagångstjänstgöring. (källa)
8. Om en reservofficer är krigsplacerad kan hon eller han åläggas allmän tjänsteplikt om regeringen beslutar om skärpt eller höjd beredskap. Denna krigsplacering har ingenting med värnplikten att göra utan innebär att reservofficeren kommer att tjänstgöra under allmän tjänsteplikt. Den allmänna tjänsteplikten är en del av totalförsvarsplikten. (källa)
9. Militärområdena leddes av en Militärbefälhavare (MB), som hade det samlade ansvaret för den operativa ledningen av samtliga stridskrafter inom respektive militärområde. Utöver den territoriella och operativa ledningen av militärområdet, ledde militärbefälhavaren arméförbandens utbildning och biträdes av en ställföreträdande, som var krigsplacerad som fördelningschef. Militärbefälhavaren ledde befälhavarna för försvarsområdena, vilka benämndes som Försvarsområdesbefälhavare (Fobef). Försvarsområdesbefälhavaren ledde i sin tur det territoriella försvaret av försvarsområdet. Försvaret av försvarsområdet bestod av lokalförsvarsstyrkor, mixade av hemvärn, infanteri, ingenjör- och luftvärnsförband samt lätt artilleri. Till skillnad från Militärområdena förvaltades försvarsområdena i fredstid av ett försvarsområdesregemente. Försvarsområdesregementet var i regel ett brigadproducerande regemente, som hade det samlade mobiliseringsansvaret inom försvarsområdet. (källa)