Kristenhet Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet kristenhet

1. Till Lewi Pethrus initiativ hörde också Världspingstkonferenserna som var konferenser för olika pingstsamfund (karismatiska-pentakostala) kyrkor i världen. Pethrus, hade genom sina USA-kontakter och regelbundna vintervistelser där intensiv bevakning av vad som hände i amerikanskt samfunds- och kyrkoliv. Tidigt fångade han upp tecken på den karismatiska väckelsen bland anglikanska kyrkor och i den katolska kyrkan och han inbjöd anglikanska och katolska präster att predika i svenska pingstkyrkor och pingstkonferenser. Genom tidningen Dagen kunde han förmedla influenserna till svensk kristenhet och det får nog anses som belagt att det hade en stor betydelse för att den karismatiska väckelsen vann förståelse inom pingstkyrkan men också att den karismatiska rörelsen fick ett relativt stort inträde i svensk kristenhet, även i Svenska Kyrkan men också i Katolska kyrkan. (källa)
2. Redan tidigt i kristendomens historia kom vissa livsstilar att betraktas som mer religiösa än andra. I den östra kristenheten uppkom eremitisk livsstil och klosterväsendet, varav det senare spreds till den västliga kristenheten i ett tidigt skede. Den kristna livsstilen vid kloster har alltsedan Augustinus sagts vara både aktiv (i kristna gärningar) och kontemplativ. I fiktiv form kontrasterades klosterväsendets livsstil av François Rabelais i Den store Gargantuas förskräckliga leverne, visar Giorgio Agamben i The Highest Poverty, där levernet i det påhittade klostret Thélème frikopplas från allt vad regler heter, men till den grad att regellösheten själv blir en regel, och klosterlivet därmed upplöser sig själv. Förekomsten av regler i ett sätt att leva kan också sägas känneteckna levnadsform i stället för livsstil. Så talas om forma vitæ och forma vivendi i de kristna klosterväsendenas framväxt under medeltiden. De specifika livsformerna i klostren nedtecknades i regula, som stipulerade fattigdom, lydnad, och kyskhet, ålade en cenobitisk livsföring (i gemenskap), bestämde aktiviteterna under dygnets timmar (jämför tidegärd), och reglerade medlemmarnas förhållande till omvärlden. De yttre tecknen på tillhörighet i ett kloster, de symbolladdade kläderna, skildes tidigt från klosterlivets habitus. (källa)
3. Inom kristenheten nattvardsbröd i form av tunna osyrade kakor. Inom den Romersk-katolska kyrkan kallas brödet istället för hostia. Inom de ortodoxa grenarna av kristenheten används syrat bröd. Denna skillnad var en av flera anledningar till brytningen mellan väst- och östkyrkan på 1000-talet. I en oblatask, förvaras de bröd (oblater) som används vid nattvardsfirandet. Detta skrin och vinkannan är ofta av silver och konstfullt utsmyckade. Oblation, (av senlatinets oblatio "frambärande"). är termen för församlingens frambärande av offergåvor i gudstjänsten. I nutida kristendom bröd, vin och vatten, men i äldre tid även naturprodukter av annat slag. Jämför offertorium. (källa)
4. Folken har till stora delar gemensamma traditioner men också i många fall olika historisk bakgrunder. De turkiska folken har invandrat till olika delar av Asien och Europa från områden i olika delar av Centralasien. De tidigaste utvandringarna skedde av nomadiserande ryttarfolk, som flyttade in i östra Europa under det första årtusendet e.Kr. Runt år 1000 anlände flera turkfolk till västra Asien, och seldjukernas erövringar av delar av Mellersta östern gav upphov till Korstågen (en kristenhetens militära respons). (källa)
5. Inom svensk kristenhet har begreppet väckelse använts främst inom frikyrkorna, men det finns också exempel på väckelser inom Svenska kyrkan, såsom den konservativa pietismen, schartauanismen, læstadianismen och Svenljungaväckelsen. Många väckelser kan kopplas samman med enskilda predikanter, såsom Frank Mangs och väckelsen i Oslo på 1920-talet, Berthil Paulson och väckelsen i Nässjö. Ett annat fenomen intimt sammankopplat med väckelsen var läseriet, och det var inte ovanligt att väckelsearbetet bars upp av enskilda "meniga" kristna. (källa)
6. Det har sedan gammalt funnits sådana personer som dragit sig undan från världen, ofta till grottor i vildmarken eller öknen, för att i ostörd ensamhet tillbringa ett liv som helgades och renades genom försakelser och späkningar och som ägnades enbart åt bön och fromma betraktelser. Redan de i Gamla testamentet omtalade profeterna Elias och Elisa och i Nya testamentet Johannes döparen kan anses som ett slags anakoreter. Under kristenhetens första århundraden ökades högst väsentligt anakoreternas antal. Egyptens, Syriens och Israels öknar blev tillhåll för tusentals av dem, bland vilka de mest kända är den helige Simeon (kallad "pelarhelgonet", därför att han tillbringade 48 år i ensamhet på en hög pelare) och Antonios Eremiten. (källa)
7. Schaefer hade redan i unga år sysselsatt sig med läsning av Thomas a Kempis' "Om Kristi efterföljelse", Johann Gerhards "Betraktelser", Johann Arndts "Sanna kristendom", och Bibeln. Dessa studier i förening med "Andans starka rörelser hade", som han själv uttryckte det, "så dragit hans sinne från den säkra och i hela vår kristenhet allmänt skrymtaktiga kristendomen", att han föresatt sig att aldrig söka eller ta emot någon världslig heder, utan ägna sitt liv åt himmelsk visdom och Guds kunskap, till befrämjande av Guds ära och sitt eget och andras sanna själagagn. (källa)
8. Som ärkebiskop blev han en centralfigur i svensk (och internationell) kristenhet med stort engagemang i ungdomsfrågor och evangeliskt arbete. Han drev på skapandet av en ny psalmbok, handbok för kyrkorna och en evangeliebok. På ett nästan mystiskt vis såg han Svenska kyrkan som utvald för en viktig uppgift, och han engagerade sig mycket i det internationella samtalet, inspirerad av sin ungdomstid i KFUM, och han förrättade bland annat biskopsinvigningar i Estland, Lettland och Tjeckoslovakien. (källa)
9. Även Leos allmänna kyrkliga politik präglades av nämnda ultramontana drag: hans första encyklika (5 maj 1824) fördömde tros- och religionsfriheten samt bibelsällskapen. 1825 firades i Rom som jubelår, men anslutningen från den katolska kristenhetens sida blev inte den man väntat. Leos utrikespolitik var i det hela framgångsrik. (källa)
10. Sigfrid Estborn, Johannes Sandegren och hans insats i Indiens kristenhet. Studia Missionalia Upsaliensia 10. Uppsala 1968. (källa)