Vad betyder och hur uttalas kubistisk
Kubistisk uttalas kub|ist|isk -t -a.
Ordformer och varianter av kubistisk
Kubistisk är ett adjektiv
Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).
Hur används ordet kubistisk
Kubismen (kubistisk) (fr. cubisme) var den första abstrakta konststilen på 1900-talet. Den fick sitt namn av konstkritikern Louis Vauxcelles 1908 efter ett yttrande av Matisse om "Braques små kuber". Stilens huvudperiod räknas från 1907 till 1914, och dess upphovsmän var Pablo Picasso och Georges Braque. Som konstriktning kom den närmare att definieras av Guillaume Apollinaire.
Men hans tavlor, där han experimenterade med kubism, var det som skapade mest uppmärksamhet. I de tidigaste verken visade Dalí bara viss insikt i kubismens formspråk, sannolikt på grund av att hans enda information om kubistisk konst kom från ett par tidningsartiklar och en katalog som han fått av Pichot. Vid den här tiden fanns inte några kubistiska konstnärer i Madrid.
Utmärkande drag i Lundhs måleri är de figurativa inslagen i hans abstrakta bilder, ofta med insprängda ytor av tomhet som kan locka tanken vidare. Människorna i hans måleri är anonyma, mera symboler än individer, och titlar för vägledning söker man förgäves. Men det ska inte vara svårt att skapa tydningar utifrån personliga erfarenheter och upplevelser, och för all del även knyta an till konsthistorien och föregångare inom abstrakt expressionism. Betraktare har sagt att Jonas Lundhs teknik "når en kubistisk effekt". Med skarpa färgkontraster förmedlar han både rörelser och lyskraft i sitt måleri.
