Vad betyder och hur uttalas kulturgemenskap
Kulturgemenskap uttalas kult|ur|ge|men|skap.
Ordformer och varianter av kulturgemenskap
Singular
- kulturgemenskap
- obestämd grundform
- kulturgemenskaps
- obestämd genitiv
- kulturgemenskapen
- bestämd grundform
- kulturgemenskapens
- bestämd genitiv
Plural
- kulturgemenskaper
- obestämd grundform
- kulturgemenskapers
- obestämd genitiv
- kulturgemenskaperna
- bestämd grundform
- kulturgemenskapernas
- bestämd genitiv
Kulturgemenskap är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet kulturgemenskap
Nationell minoritet eller minoritetsfolk kallas de etniska minoriteter som har en långvarig språk- och kulturgemenskap innanför den nationella gemenskapen, vanligen längre än hundra år (eller fyra generationer). Enligt internationella konventioner, ILO:s konvention nr 169 och Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter och minoritetsspråk, har sådana minoriteter rätt till skydd och stöd för att bevara och utveckla sitt språk och sin kultur. Konventionerna är resultat av en rad olika faktorer. Bland annat finns det stora språkgrupper inom EU som inte har rätt att använda sina språk i EU, till exempel katalanskan med sina cirka 6 miljoner talare. Europaparlamentet har tagit en rad resolutioner som lett till att Europarådet utarbetat två viktiga konventioner som berör minoritetsgrupper inom EU och medlemmar av Europarådet. FN:s ILO-konvention är resultat av ett flera decennier långvarigt arbete för att främja urbefolkningars sociala och ekonomiska situation.
Hennes föräldrar var estniska flyktingar från Sankt Petersburg, pianostämmaren Johann Kingo och hemmafrun Jenny (född Pihlak). Barndomens somrar tillbringade Jutta Zilliacus i Hapsal i Estland. Jutta Zilliacus gick i Tyska skolan i Helsingfors 1933–1944. Efter studentexamen 1944 studerade hon bland annat latin och musik. Under sin uppväxt gled hon med tiden in i den finlandssvenska kulturgemenskapen och började så småningom betrakta sig som finlandssvensk. Hon var gift med den finlandssvenske författaren med mera Benedict Zilliacus (död 2013), och är mor till en son samt farmor till tre barnbarn.
I den östasiatiska kulturgemenskapen har den kinesiska skriften under lång tid även haft en funktion som internationellt hjälpspråk.
Framför allt i den av honom grundade Indo-iranische Quellen und Forschungen (1924-) har Hertel gripit sig an med den vediska och avestiska religionshistoriens problem, sedda mot bakgrunden av en indoiransk kulturgemenskap, med bortseende från de historiskt betingade olikheterna, så att de bägge traditionerna ömsesidigt få förklara varandera. Han metod kan dock inte anses ha lett till några genomgripande resultat.
