Vad betyder och hur uttalas kulturkritik
Kulturkritik uttalas kult|ur|krit|ik.
Ordformer och varianter av kulturkritik
Singular
- kulturkritik
- obestämd grundform
- kulturkritiks
- obestämd genitiv
- kulturkritiken
- bestämd grundform
- kulturkritikens
- bestämd genitiv
Kulturkritik är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet kulturkritik
Hans roman Dick, docenten och Jane (2009) recenserades av Fredrik Hertzberg som "proffsig och övertygande, skenbart legär, författad med pokeransikte, lakonisk och underfundig. [...] den lätta formen möjliggör att en kulturkritik som annars kunde ha stämplats som sur och konservativ ter sig som allt annat.".
Vid slutet av 1890-talet riktade sig Norströms intresse på Nietzsche, av vilken han rönte ett starkt intryck, dock mera på gemytet än på tanken, men av icke ringa vikt med avseende på den kulturkritik, som senare bildar ena grenen av hans författarskap. I detta sammanhang bör nämnas det otvivelaktiga inflytande Eucken utövat just med avseende på uppfattningen av kulturen och religionen. För utbildningen av de kunskapsteoretiska tankarna ha däremot Langey Liebmann och Rickert varit av större betydelse. Från början av 1900-talet fördelar sig Norströms arbete tydligt på två linjer, en mera populär med huvuduppgiften i kulturkritik och en vetenskaplig med samma uppgift i logik och kunskapslära.
Jünger var aktiv skribent i radikala och nationalistiska tidskrifter, och tillhörde tillsammans med sin bror Ernst den strömning som kallades den nya nationalismen eller konservativa revolutionen. Jünger förhöll sig kritisk till den nationalsocialistiska regimen, och hans kulturkritik övergick från att ha varit radikal till en mer konservativt präglad teknikkritik.
De första essä- och aforismsamlingarna Antikt ideal (1909), Böcker och vandringar (1910) och Båge och lyra (1912) beredde vägen för Ekelunds polemiska och musikaliska poesi samt en kulturkritik och personlighetsfilosofi. Inledningsvis utgjorde Friedrich Nietzsche en inspirationskälla, och senare persisk mystik och Daodejing översatt av Eric Hermelin.
Kulturkritik på Engelska
- cultural criticism
