Kulturstadium synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas kulturstadium

Kulturstadium uttalas kult|ur|stadi|um.

Ordformer och varianter av kulturstadium

Kulturstadium är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet kulturstadium

Blodshämnd, eller vendetta, är en vedergällning som släktingar till en dräpt person egenmäktigt utövar genom att döda gärningsmannen eller någon av deras släkt. Det har funnits tider då hämnden, liksom många andra slag av egenmäktigt förfarande, räknades som ett fullgott sätt att förverkliga rätten. Blodshämnden förekom historiskt hos de nordiska och germanska folken. Den påträffas även hos greker och romare samt generellt, i tidiga kulturstadier, hos nästan alla folkslag. På Korsika kallas blodshämnd för vendetta, och ännu idag förekommer den i olika delar av världen, bland annat i delar av Albanien.

Filologi i inskränkt bemärkelse blir därmed en underavdelning av vetenskapen om den mänskliga kulturen. Det torde emellertid vara omöjligt att tillfredsställande definiera filologi eller avgränsa den mot andra kulturgrenar, då termen från början ej var skarpt begränsad, sedermera har den förskjutits högst väsentligt. På många håll gör man filologi liktydigt med språkvetenskap, medan andra sätter dessa båda som varandras motsatser. Numera anses filologi som sammanfattningen av språk- och litteraturvetenskapen, med lingvistik och litteraturhistoria, folkloristik, mytologi med mera som särskilt differentierade discipliner. Som centrum betraktas då studiet av litteraturen, varvid textkritik och interpretation är de båda huvudgrenarna. I fråga om äldre kulturstadier är förbindelsen mellan språk- och litteraturstudiet trängre och nödvändigare än i fråga om yngre perioder, då källor allmänt sett är rikare och pålitligare. Det har framhållits att samarbete är nödvändigt, lingvisten kan inte umbära de skriftliga källorna, vilkas tolkning ej är möjlig utan litteraturhistorisk metod, medan litteraturhistorikern å sin sida måste förlita sig till filologen för grundläggande textbehandling, för kännedomen om den allmänna beskaffenheten av en tids språkbruk och fastställandet av det individuella språket, stilen, som är föremål för stilistiken.

I en andra betydelse utgör folkpsyklologin ett försök från de humanistiska vetenskaperna att skapa ett självständigt psykologiskt fundament för sina områden, dvs. att kombinera samtidens fakta om psykologi med språkforskning, religionshistoria och moralhistoria samt rätts- och samhällsutveckling till en total uppfattning. Moritz Lazarus och Heyman Steinthal var banbrytande. Genom etnografins och sociologins utveckling knöts forskningen inom folkpsykologin till bestämda kulturstadiers och sociala företeelsers studium. Gränsområdet mellan dessa discipliner och folkpsykologin var brett, flertalet motodfrågor olösta. Den vetenskapliga litteraturen var oöverskådlig, särskilt på engelska men kan bäst karakteriseras med Wundt som "grundlinjer till mänsklighetens psykologiska utvecklingshistoria".