Vad betyder och hur uttalas kyrkotukt
Kyrkotukt uttalas kyrko|tukt.
Kyrkotukt betyder (hist.).
Ordformer och varianter av kyrkotukt
Singular
- kyrkotukt
- obestämd grundform
- kyrkotukts
- obestämd genitiv
- kyrkotukten
- bestämd grundform
- kyrkotuktens
- bestämd genitiv
Kyrkotukt är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet kyrkotukt
En närbesläktad term är schism (grekiska schisma), som betecknade en mindre allvarlig söndring på grund av meningsskiljaktighet rörande författning, kyrkotukt och liknande. De första schismerna orsakades av novatianerna (på 200-talet) och donatisterna (på 300-talet). Den stora schismen år 1054 innebar att katolska och ortodoxa kyrkorna fördömde varandra. Under medeltiden gjordes ingen skillnad på heresi och schism. Kyrkan behandlade såväl den ena som den andra kyrkosöndringen som kätteri.
Kyrkoplikt var en form av kyrkotukt i Sverige och Finland. Det var namnet på den religiösa seden Skriftermål när den utdömdes av världslig domstol som bestraffning för brott. Begreppet "kyrkoplikt" har alltså inte – som det ofta missuppfattas – något med en påstådd förpliktelse till kyrkogång att göra. Namnet för en sådan är i stället 'kyrkogångsplikt'.
Kyrkotukt var i äldre tid kyrkans fostrande och disciplinära verksamhet beträffande dess medlemmars tro och leverne. Enligt kyrkolagen i Svea rikes lag pålades olika grader av bestraffningar för olika slags förseelser och förbrytelser mot kyrklig ordning.
