Vad betyder och hur uttalas kökkenmödding
Kökkenmödding uttalas kökk|en|mödd|ing [kök´-] -en -ar.
Kökkenmödding betyder (arkeol.) avskrädeshög från stenåldern.
Ordformer och varianter av kökkenmödding
Singular
- kökkenmödding
- obestämd grundform
- kökkenmöddings
- obestämd genitiv
- kökkenmöddingen
- bestämd grundform
- kökkenmöddingens
- bestämd genitiv
Plural
- kökkenmöddingar
- obestämd grundform
- kökkenmöddingars
- obestämd genitiv
- kökkenmöddingarna
- bestämd grundform
- kökkenmöddingarnas
- bestämd genitiv
Kökkenmödding är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet kökkenmödding
En kökkenmödding är en avfallshög från den senare delen av äldre stenåldern. En kökkenmödding innehåller vanligen hushållsavfall som ostron-, snäck- och musselskal, sillben, kol och avfall från redskapstillverkning. Storleken varierar från små, tunna skalansamlingar till 350 meter långa, 30–40 meter breda och upp till två meter tjocka avfallssamlingar. Kökkenmöddingar finns i södra och västra Sverige, vid Danmarks kuster, i Bretagne och längs Portugals kust, men även i Japan, Brasilien och längs Nordamerikas kust.
De äldsta kökkenmöddingarna i Skandinavien förknippas med Kongemosekulturen (omkring 5 400 f Kr) och största kökkenmöddingarna härrör från Erteböllekulturen.
På norra Sumatra vid Malackasundet finns rester av enorma kökkenmöddingar (skalhögar) med fynd av redskap som tillhört Hoabinhiankulturen, en över Sydostasien vida spridd mesolitisk kultur av jägare-samlare som levt vid kusterna och längs floderna.
Ordet kökkenmödding kommer från danskans køkkenmødding som betyder 'köksavfallshög'. Ordet tillkom på 1850-talet då man vid utgrävningar i Danmark förstod att ansamlingarna av skaldjursskal inte var naturliga utan härstammade från stenåldersbosättningar eftersom det även fanns rester av eldstäder, djurben, flintavfall och keramik i fynden. Lånordet kokkenmodding förekommer i andra språk. Det har även översatts, som i engelskan kitchen midden. Annars används det portugisiska ordet sambaqui.
1848 höll Steenstrup en föreläsning om skalhögarna inför danska vetenskapsakademin, där han förklarade att ostronbankarna var av naturligt ursprung, men hade nyttjats av stenålderns människor då fynd från tiden ofta påträffades i kökkenmöddingarna. Jens Jacob Worsaae, som var medlem av akademin och som bäst försökte bestämma när stenåldern hade infallit, blev intresserad av fynden. Han behövde bättre fynd för att närmare kunna dra upp gränserna mellan yngre stenålder och den nyligen föreslagna perioden Paleolitikum, i vilken de danska stenåldersfynden inte passade in.
Tillsammans med Steenstrup kom Worsaae att tillsätta en kommitté för vetenskaplig granskning av kökkenmöddingarna. Utöver dessa båda ingick geologen Johan Georg Forchhammer.
Worsaae gjorde en inspektionsresa till Meilgaard. Där han ganska snart började ana att kökkenmöddingarna egentligen var människoskapade. Alla mussel- och ostronskal var öppnade, och bankarna innehöll mängder med aska, ben, redskap och tillverkningrester i flinta samt lerskärvor efter krukor. Vid jultid samma år undersökte Worsaae en nyfynnen skalhög nära Havelse kvarn på norra Själland, vilken övertygade honom om att hans teori var rätt.
