Vad betyder och hur uttalas långivning
Långivning uttalas lån|giv|ning.
Ordformer och varianter av långivning
Singular
- långivning
- obestämd grundform
- långivnings
- obestämd genitiv
- långivningen
- bestämd grundform
- långivningens
- bestämd genitiv
Plural
- långivningar
- obestämd grundform
- långivningars
- obestämd genitiv
- långivningarna
- bestämd grundform
- långivningarnas
- bestämd genitiv
Långivning är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet långivning
Fram till utgången av juni 1985 finansierades all statlig långivning för bostadsändamål via anslag på statsbudgeten. Lånen beviljades av länsbostadsnämnderna medan Bostadsstyrelsen skötte utbetalning och avisering. Länsbostadsnämnderna skötte också förvaltningen av utestående lån.
Omvänd repa innebär motsatsen till repa, det vill säga att Riksbanken lånar pengar av bankerna. Som säkerhet lämnas då Riksbankens egna värdepapper, så kallade riksbankscertifikat. Långivning i båda riktningarna mellan Riksbanken och bankerna regleras av reporäntan, som fastställs av Riksbanken.
Stadsarkitekternas arbetsuppgifter ökade successivt med uppdrag såsom den tekniska granskningen vid statlig långivning (som tillkom på 1940-talet) och hade sin kulmen i samband med miljonprogrammet. Kravet på att byggnadsnämnderna skulle ha en stadsarkitekt vid sin sida urholkades i förarbetena till PBL (Plan- och Bygglagen) men genom FSS:s agerande fanns kravet på arkitektkompetens åter med när PBL sjösattes 1987.
Lån utan gränser. Om den internationella långivningen och u-länderna (med Birgitta Nygren, Sekretariatet för framtidsstudier, Stockholm 1979).
1992 SBAB:s långivning började drivas i egen regi och företagets särställning på bostadskreditmarknaden upphörde.
Statens byggnadslånebyrås långivning till nybyggandet avvecklades efter några år, då bostadsbyggandet kraftigt ökat i tätorterna. Lån till ombyggnad kunde dock fortfarande lämnas. Från 1937 gavs möjlighet att i begränsad omfattning lämna topplån till kooperativt nybyggande. Statens byggnadslånebyrå fick från mitten av 1930-talet nya uppgifter i takt med uppbyggandet av en bostadspolitik som syftade till en allmän förbättring av bostadsförhållandena.
Kapitalinvesteringarna i andra länder och i kolonierna är enligt Hobsons åsikt den viktigaste faktorn i den ekonomiska imperialismen, dels därför att kapitalets ränteavkastning är mycket större än den intäkt som uppnås vid allmän import- och exporthandel, dels därför att intäkterna från kapitalinvesteringarna - som till ca 50 procent finns i kolonierna - i motsats till intäkterna från handeln stiger mycket kraftigt. Härigenom blir investorn en central intressent i imperialismen. Den aggressiva imperialismen är en källa till stor vinst för investorn, som inte kan finna användning för sitt kapital i hemlandet och därför begär att hans regering skall hjälpa honom till säkra investeringar på andra sidan havet. Av ännu större betydelse för den imperialistiska politiken anser Hobson finansmannen vara. De stora bankhus som sysslar med bankväsen, investeringar, långivning osv är de egentliga bankmännen. De är anhängare av en imperialistisk politik därför att den ger dem ökad möjlighet till profit. Av spekulationshänsyn är de i det stora hela intresserade av internationell spänning och rustningar.
