Vad betyder och hur uttalas lamatempel
Lamatempel uttalas lama|tempel.
Ordformer och varianter av lamatempel
Singular
- lamatempel
- obestämd grundform
- lamatempels
- obestämd genitiv
- lamatemplet
- bestämd grundform
- lamatemplets
- bestämd genitiv
Plural
- lamatempel
- obestämd grundform
- lamatempels
- obestämd genitiv
- lamatemplen
- bestämd grundform
- lamatemplens
- bestämd genitiv
Lamatempel är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet lamatempel
Han medverkade 1927 på en del av Sven Hedins sista expedition som karavanförare. På uppdrag av Sven Hedin arbetade han sedan med att leta fram och kopiera ett mongoliskt lamatempel, Gyllene templet från Chengde, som kom att bli en av huvudattraktionerna vid världsutställningen i Chicago 1933. Templet förvaras numera nerpackat i olika magasin i Stockholm och planeras att sättas upp igen i Sigtuna.
Tillsammans med sin fru gick Toru till en gammal spåman, herr Honda, som bland annat sade till honom att "Om du ska upp, ska du leta efter det högsta tornet och ta dig högst upp i det. Om du ska ner, ska du leta efter den djupaste brunnen och ta dig till dess botten." Herr Honda har nu dött, och en gammal bekant till honom, löjtnant Mamiya, söker upp Toru för att berätta att Honda har testamenterat något till honom. Det Toru får är en tom Cutty Sark-kartong, men när han träffar löjtnant Mamiya berättar Mamiya sina upplevelser från Japans krigsförbrytelser i Manchuriet, som han upplevde tillsammans med herr Honda. De tillfångatogs av mongoliska och sovjetiska soldater. Honda lyckades fly, men Mamiya slängdes ner i en brunn vid ett lamatempel. Där var han fast flera dagar (innan Honda hittade honom och lyckades rädda honom), i totalt mörker. Under några sekunder varje dag lyckas dock solstrålarna ta sig ner, vilket Mamiya såg som en välsignelse, som dock berövar honom alla känslor när den försvinner. Han menar att han borde ha dött där, men gjorde det inte. Han ville dö, men förmådde inte dö, vilket resulterade i att han aldrig kunde varken älska eller bli älskad. Med dessa berättelser tar sig romanen även an en historisk ton, vilket är ovanligt i Murakamis böcker, genom att behandla en mycket känslig period i Japans historia, som fortfarande försvårar relationen mellan Japan och Kina.
