Vad betyder och hur uttalas landshövding
Landshövding uttalas lands|hövd|ing.
Landshövding betyder chef för länsstyrelsen – Sammansättningsfog och se resp. ord..
Ordformer och varianter av landshövding
Singular
- landshövding
- obestämd grundform
- landshövdings
- obestämd genitiv
- landshövdingen
- bestämd grundform
- landshövdingens
- bestämd genitiv
Plural
- landshövdingar
- obestämd grundform
- landshövdingars
- obestämd genitiv
- landshövdingarna
- bestämd grundform
- landshövdingarnas
- bestämd genitiv
Landshövding är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet landshövding
Områden som styrts av generalguvernörer har ofta varit kolonier, erövrade områden eller sådana administrativa enheter som är av mer tillfällig art. Ofta har generalguvernören utövat både civil och militär myndighet, vilket även har gällt svenska generalguvernörer (vilken var skillnaden mot en landshövding som enbart var chef för den civila förvaltningen).
Efter överläggningar mellan de fyra stora partierna i riksdagen, tillsattes grundlagsberedningen. Ordförande blev landshövding Valter Åman. Från början inriktade sig beredningen främst på hur parlamentarismen skulle kunna skrivas in i grundlagen samt frågor om kammar- och valsystem. Efter betydande förluster för socialdemokraterna i kommunalvalen 1966 (som påverkade sammansättningen i riksdagens första kammare) kom man också till en uppgörelse om valsättet. I ett delbetänkande i maj 1967 (SOU 1967:26) förespråkades därför ett valsystem som byggde på en nästan exakt proportionalitet över hela landet för partier som hade fått minst fyra procent av de avgivna rösterna. Samtidigt skulle man lägga riksdags- och kommunalval samtidigt, för att på ett annat sätt garantera det så kallade kommunala sambandet. Frågan om hur regering skulle bildas och vilken roll statschefen skulle ha löstes däremot inte förrän i augusti 1971, vid ett sammanträde i Torekov – den framdiskuterade lösningen har kommit att kallas "Torekovskompromissen" och den blev livligt diskuterad redan så snart den hade presenterats.
Dels om inrikes län under militärt styre (till 1809 var Finland en likställd del av svenska riket, och dess län var inrikes, inte erövrade). En guvernör var en landshövding med militärt befäl. Erövrade provinser gick oftast under beteckningen generalguvernement, vilken även användes när flera län sammanfördes under ett gemensamt styre. I 1719 års regeringsform avskaffades militärt styre av inrikes län.
Den ryske kejsarfens högste företrädare där hade titeln generalguvernör. Då Finland blev självständig republik återinfördes titeln landshövding, som använts under den svenska tiden.
Göte Bernhardsson, ämbetsman, f.d. landshövding i Västra Götalands län.
Hans Alsén, politiker (S), f.d. landshövding.
I Sverige benämndes fram till 1918 de svenska länen hövdingadömen. Benämningen landshövding lever fortfarande kvar.
Claes Rålamb (landshövding).
En landshövding är statens företrädare i länen i Sverige. Motsvarande befattning i Danmark kallas statsamtmand och i Norge fylkesmann. I Finland avskaffades både formella länen och titeln landshövding 2009. Landshövdingen på Åland finns kvar och har en speciell ställning i och med Ålands självstyrelse. Landshövding var också titeln på den danska statens översta representant på Island 1873–1904 och Grönland 1950–1979.
