Vad betyder och hur uttalas landskapslag
Landskapslag uttalas land|skaps|lag -en -ar.
Landskapslag betyder (hist.).
Ordformer och varianter av landskapslag
Singular
- landskapslag
- obestämd grundform
- landskapslags
- obestämd genitiv
- landskapslagen
- bestämd grundform
- landskapslagens
- bestämd genitiv
Plural
- landskapslagar
- obestämd grundform
- landskapslagars
- obestämd genitiv
- landskapslagarna
- bestämd grundform
- landskapslagarnas
- bestämd genitiv
Landskapslag är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet landskapslag
Den äldsta landskapslag där en konungabalk förekommer är Upplandslagen. Redan i de äldre lagarna fanns en kyrkobalk innehållande stadganden om kyrkan och troligen är det därifrån lagstiftaren hämtat uppslaget att vid lagens indelning sammanföra vissa stadganden som rörde kungamakten. Upplandslagens konungabalk kan ej betraktas som ett försök att lämna en systematisk framställning av huvuddragen av kungadömets statsrättsliga ställning utan har tydligen tillkommit på det sätt, att man i en balk sammanfört stadganden om konungaval, som i Västgötalagen stått stadgat i rättlösabalken, de kungliga edsöreslagarna, som i östgötalagen utgjort en särskild balk, samt vissa stadganden härstammande från den gamla "rodarätten". Med Upplandslagens konungabalk överensstämmer Södermannalagens i det närmaste, medan däremot Västmannalagens och Hälsingelagens konungabalkar saknar stadganden om konungaval. I Dalalagen, där konungabalk ej förekommer, motsvaras de övriga svealagarnas konungabalk delvis av lagens edsöresbalk.
Landskapslagarna är de lagar som gällde på medeltiden i de olika delarna av Norden innan de ersattes av riksomfattande lagar: i Norge Magnus Lagaböters landslag år 1274, i Sverige Magnus Erikssons landslag cirka 1350 samt i Danmark och Island Kristian V:s Danske Lov 1683.
