Landssekretariat synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas landssekretariat

Landssekretariat uttalas lands|se|kret|ari|at.

Ordformer och varianter av landssekretariat

Landssekretariat är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet landssekretariat

Carlsson var reparatör vid Hallstaviks pappersbruk 1951–64, förhandlingsombudsman för Svenska Pappersindustriarbetareförbundet 1965–70, förbundsordförande 1970–82, ledamot av landssekretariatet 1971–82, 1:e vice ordförande i ICEF 1973–82, ledamot av träforskningsrådet och skogsbranschrådet 1973–82, av handelspolitiska rådet 1971–82 och av elransoneringsnämnden. Han var styrelseledamot i 3:e AP-fonden, vice ordförande i näringspolitiska rådet, ordförande i kooperativa rådet, expert i 1973 års skogsutredning 1973–78, ledamot av skogsägareföretagskommittén 1978–79 och av energisparkommittén 1974–80.

Hilding Molander var son till snickaren Jonas Molander. Han arbetade 1908–1909 som springpojke och därefter 1909–1927 som bageriarbetare. 1912 blev han medlem i Svenska bageri- och konditoriindustriarbetareförbundets härnösandsavdelning, blev 1919 sekreterare där och var 1921–1927 avdelningens ordförande. 1919–1927 var han föreståndrare för bageriarbetarnas arbetsbyrå (arbetsförmedling) i Sundsvall. Molander var 1921–1924 medlem i Sveriges kommunistiska parti men gick 1924 över till Socialdemokratiska arbetarepartiet. 1922 blev han ledamot av styrelsen för Svenska Livsmedelsarbetareförbundet och var 1926–1948 (från 1946 tjänstledig) förbundets ordförande. Molander var även ordförande i Sundsvalls fackliga centralorganisation 1923–1927, ledamot av Sundsvalls stadsfullmäktige från 1926, ordinarie ledamot av Landsorganisationens landssekretariat 1931–1946, ordförande i hembygdsföreningen Ångermanlänningen från 1931, ledamot av Landsorganisationens 15-mannakommission 1936–1941, ledamot av arbetsrådet 1937–1938 samt ledamot av Statens livsmedelskommissions stora råd och HSB:s förtroenderåd.

Vid LO-kongressen på sommaren 1976 ställde sig LO bakom Meidners förslag. Det sympatiserande socialdemokratiska partiet togs på sängen. Inga ingående samtal mellan LO och Socialdemokraterna (SAP) hade förts. Våren 1977 bildade LO:s landssekretariat och Socialdemokraternas partistyrelse emellertid en gemensam arbetsgrupp för att utarbeta förslag till riktlinjer för ett löntagarfondssystem. Gruppen som leddes av LO:s Rune Molin gav ut en rapport med förslag i början av 1978. Ett nytillkommet motiv var att fonderna skulle bidra till den kapitalbildning som behövdes för modernisering och omstrukturering av den svenska industrin. Rapporten blev föremål för debatt och remiss under året i rådslag och studiecirklar under temat "Vem bestämmer vår framtid". Arbetsgruppens rapport och remissvaren från arbetarrörelsens grundorganisationer överlämnades till 1978 års partikongress.