Vad betyder och hur uttalas legendbildning
Legendbildning uttalas leg|end|bild|ning.
Ordformer och varianter av legendbildning
Singular
- legendbildning
- obestämd grundform
- legendbildnings
- obestämd genitiv
- legendbildningen
- bestämd grundform
- legendbildningens
- bestämd genitiv
Plural
- legendbildningar
- obestämd grundform
- legendbildningars
- obestämd genitiv
- legendbildningarna
- bestämd grundform
- legendbildningarnas
- bestämd genitiv
Legendbildning är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet legendbildning
Lucifers exakta ställning före fallet har varit föremål för senare legendbildning. I några legender skall Lucifer ha varit den ängel som stod Gud närmast, vilket då skulle förklara hans namn som ljusbringare då han skulle ha varit den starkast lysande stjärnan på Guds himmel. I andra legender innehas denna position däremot av Mikael, eller - under judiskt inflytande - Metatron.
Vitus blev under inflytande av orientalisk legendbildning en undergörande romanhjälte, som oskadd utstod den fruktansvärdaste tortyr. Hans reliker skulle på 700-talet ha kommit till Saint-Denis. Därifrån skänktes de till en abbot i Korvey, som 836 högtidligen förde dem dit. Under medeltiden åtnjöt Vitus stor andakt, särskilt bland slaver i norr och östern, och räknades till de fjorton nödhjälparna. Mot danssjukan åberopas Vitus från 1418 (av Strassburgs magistrat).
Sedan dess är begreppet vilda västern, som präglats av de angloamerikanska erövrarnas perspektiv, förknippad med ett visst tankesystem: genomsyrad av föreställningar om frihet, manlighet, den starkes rätt, kampen om egendom och liknande klichéer. Tiden är kopplad till en mytologisering och trivialisiering av den amerikanska pionjärtiden, med gränserna mellan historiska fakta, legendbildningar och fritt fabulerade historier ofta utsuddade.
Tidigt uppstod en rik legendbildning, och männen fick i den västliga kyrkan namnen Caspar, Melchior och Balthasar. Deras påstådda reliker förvaras i Kölnerdomen. Då namnen ej omnämns i Bibeln finns ingen originalkälla till namnen. De ovan nämnda namnen utgör den latinska stavningen medan namnen i germanska länder ofta översätts till Kasper, Melker och Baltsar.
