Lera Synonymer Betyder Uttal

• gegga
• gyttja

Hur används ordet lera

1. Getingar (Vespidae) är en familj i underordningen midjesteklar (Apocrita). Familjen omfattar omkring 4000 arter, till exempel vanlig geting. Getingar har två par vingar och svartgul- till svartrödrandig bakkropp. Det är bara honor som har gadd. Gadden saknar hullingar och lossnar inte då den sticker varför den kan sticka flera gånger. Getingar lever främst av frukt och nektar men matar sina larver med tuggad animaliskt protein. Getingarna förekommer över nästan hela världen, dock inte vid polerna och det finns både sociala och ensamlevande arter. (källa)
2. Ugnens överdel är belagd med en blandning av eldfast lera och sand för att ugnen ska hålla jämn värme. Spisens ugn blir upp till 300 grader varm. (källa)
3. Lämplig ståndort för glasbjörken är fuktiga eller blöta lokaler, lingontyp eller bättre liksom sura markförhållanden. Den trivs på växtplatser där syretillgången är begränsad såsom våtmarker, torvmarker, mossar och styvare lera. Den har där en högre tillväxt än vårtbjörk. Glasbjörken är ett utpräglat ljusträd, relativt frosttålig, men frostskador kan uppkomma i plantstadiet. (källa)
4. Man tror att glas för första gången tillverkades i Syrien ca 5000 år f.Kr. Användningen av glasmassa inskränkte sig då till att "glasera" föremål av sten och lera. Tekniken att blåsa glas uppfanns ungefär 50 f. Kr. Glasblåsning är ett traditionellt hantverk, vars grunder inte har ändrats så mycket sedan det uppfanns. Glasblåsning kräver lagarbete och yrkesskicklighet. I århundraden tillverkades praktiskt taget alla glasföremål med den tekniken, till och med fönster- och spegelglas. För dessa glastyper blåste man korvformade glascylindrar, som sedan klipptes upp och kavlades plana på ett marmorbord. (källa)
5. Glimmerskiffer är en metamorf bergart som bildats av silt eller lera. Ingående mineraler är fältspat, kvarts och glimmermineral. (källa)
6. Grundläggningens uppgift är att bära byggnadens stomme, att hålla fukt och radon borta, och ibland att bidra till husets isolering. Alla typer av grundläggning har historiskt orsakat fuktproblem och sjuka-hus syndrom i stor omfattning, med mögel och röta som följd. tryckimpregnerat doftar då det blir fuktigt eftersom volatila föreningar frigörs vilket kan medför elak lukt i huset. Förutom problem relaterade till fukt kan även grundläggningen tappa bärighet eller få sättningsskador. Det gäller särskilt byggnader på ler- och siltmark med begränsat grundläggningsdjup eller pålningsdjup, men kan förekomma på alla marktyper utom berg. Grunden kan utsättas för tjälhävning vid stark och långvarig kyla, tjälen kan trycka undan vattenmättad sand eller lera med senare sättningar som följd när marken torkar upp. (källa)
7. Från och med 1860-talet ersattes krutet av nitroglycerin eller andra explosiva sprängämnen som dynamit, sebastin, ammoniakkrut, extradynamit, patentdynamit och expressdynamit. Sprängämnena inlades i hål, borrade i berget. I sprängämnet insattes en tändpatron, även kallad tändkapsel, från vilken utgick en stubintråd som nådde ett stycke utanför hålet. Under 1800-talets sista år användes även elektrisk antändning av tändpatroner. Ovanpå sprängämnet tillpackades sedan en förladdning av lera eller sand (stundom brukades även vatten), varefter stubinen antändes och skottet gick av. För att få god effekt av skottet fordrades, att borrhålet "påsattes", slogs till lagom djup och att laddningen var rätt avpassad. (källa)
8. De största lagren av egentlig guano har påträffats längs Perus kust och på öar längs denna kust. Guano är, så som den förekommer på fyndorterna, en brun, pulverformig massa, som innehåller hårda klumpar, förstenade fågelägg, sand, sten och mumifierande delar av fåglar och smådjur. Lukten är tydligt ammoniakaktig, men med en karaktäristisk bilukt. Guanon består huvudsakligen av kalcium- och magnesiumammoniumsulfat, ammoniumurat, -fosfat, -oxalat, -sulfat, -karbonat och –huminat, samt olika kalium- och natriumföreningar och växlande mängd av lera, sand och vatten. (källa)
9. Ockra (gr. och lat. ochra) är ett antal besläktade järnföreningar (oxider och hydroxider) som är ett förstadium till malm och finns i form av gulockra (limonit) och rödockra (hematit, α-Fe2O3). Ockra förekommer ofta som jordfärg (jordpigment) i gula, röda och bruna nyanser. Benämningen jordfärg har uppkommit genom att järnföreningarna är mer eller mindre uppblandade med lera av olika slag och det är lerans art som styr nyansen. (källa)
10. Gyttja, lerig gyttja och gyttjig lera förekommer som ytjordarter i Sverige framförallt inom låglänta partier under högsta kustlinjen, vanligen överlagrande postglacial lera och glaciallera. Gyttjan har vanligen en mycket högre vattenhalt än lera, oftast i intervallet 800-3000%. Gyttja är ett kohesivt material och har om den ej torkar ut ofta låga hållfastheter, och är vanligen starkt sättningsbenägen. (källa)