Vad betyder och hur uttalas levnadsvishet
Levnadsvishet uttalas lev|nads|vis|het.
Ordformer och varianter av levnadsvishet
Singular
- levnadsvishet
- obestämd grundform
- levnadsvishets
- obestämd genitiv
- levnadsvisheten
- bestämd grundform
- levnadsvishetens
- bestämd genitiv
Levnadsvishet är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet levnadsvishet
Hon framlevde ännu därefter nio år, innan hon slöt ett liv, som fyllts av religiös entusiasm, brinnande tro och trösterik levnadsvishet, egenskaper, som genomsyrar alla hennes skrifter. - Av de två riktningar, som märks i den spanska sederomanen på 1800-talet, gick C. i spetsen för den ena, en ljus realism med romantisk färgläggning. Hennes första litterära produkt skrevs på tyska för en litterär tidskrift i Hamburg 1831 och översattes av författarinnan för "Semanario pintoresco espanol" arton år därefter under titel: Sola, cuadro de costumbres sevillanas, skildrande en händelse, som då väckt mycket uppseende i Sevilla. Denna novell finns ej införd i hennes samlade arbeten. Samtidigt härmed syntes 1849 i "El heraldo de Madrid" de första kapitlen av La Gaviota (Fiskmåsen), där sydspanska förhållanden träder levande fram i ypperlig lokalfärg. Romanen, som snart utkom i bokform, gjorde mycken lycka in- och utomlands, i synnerhet som skildringen av själva folkets liv var något nytt.
Därefter följer sammanhängande Journaler vid hovet: maj–oktober 1776 samt juli 1779–juni 1780, då författaren lämnade Sverige. Bevarade är dessutom Strödda anteckningar öfver högtidligheter vid hofvet vid hvarjehanda tillfällen 1778–1779 liksom en 1777 författad uppsats, Om svenska teaterns uppkomst, egentligen ämnad att innehålla en redogörelse för Ehrensvärds förvaltning, men som därjämte är ett verk av största vikt för svenska teaterns historia. Strödda brev, dels redan tryckta, dels ännu inte offentliggjorda, tjänar till att fullständiggöra detta värdefulla memoarverk. Ehrensvärds personlighet visar sig i yngre åren allvarlig, fallen för reflexioner i andan av tidens levnadsvishet och något känslofull i Rousseaus smak, men dessutom i besittning av ett vaket öga och ett skarpt förstånd. Sådan framträder han även i dagboksanteckningarna.
