Likfölje Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet likfölje

1. Jakob Henriksson till Sorais i Lemo socken. Bevittnade 1477 med brodern Albrekt deras halfbroders Jöns Rengonens testamente. Gift, enligt gamla släktuppställningar, med Karin Fleming, dotter af Johan Fleming. Johan Jakobsson till Sorais i Lemo socken. Fick genom sitt gifte Koskis i Vemo och Hartikkala i Letala socken. Avstod 1532 med sin hustrus samtycke Kulju i Birkkala till sin nästa frände Jöns Knutsson (Kurck) mot Tillinperä i Askais kapell socken. Uppförd i frälselängd 1537, och ännu 1556. Gift med Anna Jönsdotter Garp, som levde 1532, dotter till Jöns Andersson Garp, och Margareta Klasdotter (Horn af Kanckas). Benkt Johansson till Hartikkala i Letala socken. Hertig Johans köksmästare på Åbo slott 1561 till 1563. Övergick till konung Eriks parti och deltog i slottets belägring hösten 1563. Befallningsman. Ryttmästare 1564. Ställdes 1568, sedan Johan blivit konung under rannsakning för sitt förräderi och skulle „väl förvarad" sändas till-Sverige. Var 1570 benådad och åter ryttmästare för en finsk fana. Befallningsman på Kexholm från 1593 23/2 till 1586/9. Drog till Stockholm 1583 med ädelstenar och lax till konungens behov, samt fick 1583 och /10 försäkran på gods i Sverige „sakfallna efter hans svära, Anna Wvstgöthe, som trädt i ofriburet gifte, och efter hennes son, Erik Jönsson, som slog sin styffader ihjäl". Levde 1591 om sommarn, men är i frälselängd 1592 uppförd såsom avliden. Gift l) med Karin Björnsdotier, som levde 1552, dotter yill riksrådet, riddaren Björn Klasson av adliga Lepassläkten, och Karin Stjernsköld. gift 2) före 1583 med Gunilla Jönsdotter, dotter till Jöns Ulfsson (Soop) och Anna Westgöthe, uradel. Hans Benktsson till Tapila i Sagu, samt Hartikkala i Letala och Uussaari i Nykyrko socken. Förnäm finsk adelsman". Var 1599 nyligen hemkommen från Frankrike där han i tolv år tjänat konungarne Henrik III och Henrik IV. Vistades, främmande för de senaste årens händelser i Finland, på sin gård Tapila, då han av hertig Kari vid dennes ankomst i juli 1599 blev efterskickad till svenska flottan och övertalad att ingå i hertigens tjänst. Anvisade genast Kärknäs i Sagu såsom god hamn, därifrån det var lägligt att överraska det finska krigsfolket. Överste över fyra fänikor fotfolk 1600. Ståthållare på Wittensten. Belägrade Kokenhusen i Livland 1601 och förestod samma år jämte Anders Larsson till Botila fältlägret vid Burtnik. Utnämnd till ståthållare på Dorpat 1601, död 1602 därstädes. I juni 1602 rastade hans likfölje på Esbogård, på väg ill Nykyrko kyrka, där han begrovs och hans vapensköld uppsattes. Ogift. (källa)
2. Förspelsmusiken, som kallas Tannhäusers pilgrimsfärd lägger ut en dyster stämning och introducerar temat för senare Romberättelse. Elisabeth ligger på knä framför Mariabilden. Wolfram kommer gående nedför stigen. Han stannar, då han nedifrån dalen hör en hymn från en pilgrimskör ("Beglückt darf nun dich, O Heimat, ich schauen"). Pilgrimerna passerar Mariabilden och Elisabeth väntar med spänning på att Tannhäuser skall träda fram ur gruppen. Men han finns inte med bland dem. Förtvivlad kastar hon sig ner framför helgonbilden och ber Jungfru Maria att hon skall taga henne bort från denna värld ("Allmächt'ge Jungfrau, hör meine Flehen!"). Wolfram går fram till henne och erbjuder sig att följa henne hem. Han förstår genast att hon inväntar döden och låter henne gå bort ensam. När hon försvunnit tar han sin harpa och sjunger en sång till aftonstjärnan, som han ber hälsa Elisabeth på hennes färd mot himmelen aftonstjärnan ("O du mein holder Abendstern"). Då sången är slut kommer en pilgrim vandrande uppför stigen. Förskräckt igenkänner Wolfram Tannhäuser. Pilgrimen berättar om sin mödosamma vandring. Påven vägrade ge honom förlåtelse och lika lite som staven i Tannhäusers hand kommer att skjuta skott, lika omöjligt är det för honom att få förlåtelse ("Inbrunst im Herzen, wie kein Büsser noch"). Fylld av förtvivlan kallar Tannhäuser på Venus, och gudinnan kommer åkande i sin blomsterprydda vagn. Hon hälsar sin älskare och inbjuder honom att följa med till hennes berg. Tannhäuser ämnar stiga upp i hennes vagn, då Wolfram hindrar honom. "Tannhäuser", ropar han. "En ängel ber för dig i himlen - Elisabeth". Den älskades namn får Tannhäuser att stå som förstenad. Venus har förlorat sin makt över honom och försvinner. Från dalen kommer ett likfölje. På en öppen bår ligger Elisabeth. Tannhäuser vacklar bort till båren. Med orden "Heliga Elisabeth, bed för mig! ("Heilige Elisabeth, bitte für mich") dör han. En skara unga pilgrimer kommer bärande på Tannhäusers vandringsstav ("Heil! Heil! Der Gnade Wunder Heil!"). Den bär friska, gröna skott ("Der Gnade Heil ist dem Büsser beschieden, er geht nun ein in der Seligen Frieden!"). (källa)