Livserfarenhet Synonymer Betyder Uttal

• livsvisdom

Hur används ordet livserfarenhet

1. Eftersom mentorns livserfarenhet oftast spelar in på ett avgörande sätt i mentorskapets värde för adepten, brukar mentorn vara en person i mogen ålder, fast inte nödvändigtvis alltid så är fallet. Vanligtvis drar även mentorn personlig lärdom av förhållandet. (källa)
2. Ordet oskuld, som innebär att 'vara oskyldig' eller 'sakna livserfarenhet', används ofta som benämning på en person som inte haft sexuellt umgänge med en annan person. Sexuell oskuld hos en pojke eller man kallas svendom, motsvarande hos flicka eller kvinna är mödom eller jungfrudom. (källa)
3. Persius var en ädel och ren natur, som tog starkt intryck av Stoas höga läror. Vi äger av hans hand en först efter författarens död utgiven samling satirer, saturarum liber, innehållande sex dikter. Dessa mottogs med livligt bifall av samtiden och var på grund av sitt starka moraliska patos mycket omtyckta även under medeltiden. Däremot har den nyare tiden ställt sig mera kylig mot Persius diktning, som visserligen vittnar om obestridlig talang och uppriktig hänförelse för det goda och ädla, men - i motsats till förebilderna Lucilius och Horatius - trots sin docerande ton saknar verklig livserfarenhet. På grund av hans benägenhet att snarare teckna abstrakta typer än ge konkreta, åskådliga bilder ur verkligheten har hans satirer karakteriserats som stoiska retorsövningar. Framställningssättet är sammanträngt och på grund av författarens förkärlek för omskrivande vändningar ofta dunkelt. (källa)
4. Annika är ensamstående mamma till dottern Hanna sedan tjugo år. Hannas pappa, Bärgarn, håller fortfarande ett svartsjukt öga på Annika, något hon är hjärtligt trött på. Annika är redo för en förändring i sitt liv och får jobb som receptionist på Fagerviks enda advokatkontor. Där kommer hon att göra stordåd med sin livserfarenhet och stora människokännedom. (källa)
5. Den av Gotthold Ephraim Lessings "Nathan" påverkade tolerans- och tankefrihetstragedin byggde, under intryck av fransk skådespelarkonst, på grundvalen av hans egen ungdomsnovell "Der Sadduceer von Amsterdam" och skrevs inte utan en underström av stämningar från hans personliga livserfarenhet. (källa)
6. Efter sin litterära debut 1871 i tidskriften "Svetozor", som han redigerade 1883, framträdde Vrchlický 1875 med den lyriska diktsamlingen Z hlubin (Ur djupen). Redan i denna diktsamling, som uppvisar inflytande av den tyska romantiken, framträder hans natursvärmeri. I de följande diktsamlingarna, bland andra Sny o štěstí (Drömmar om lyckan, 1876), Duch a svět (Anden och världen, 1878) och Symfonie (1878), återspeglas även skiftande stämningar från ungdomsåren, men med fördjupad livsåskådning och nya intryck utifrån, särskilt från den romanska diktvärlden, varifrån han hämtade många konstformer, bland annat sonetter. I diktsamlingen Sfinx (1883) överväger reflektionen, i Jak táhla mračna (Huru molnen drog förbi, 1885) framskymtar en personlig tungsinthet, som längre fram övergick till stark pessimism, trots den personliga arbetslusten och livsberusningen. Dessa stämningar varierar i diktsamlingarna Zvukové v duši (Toner i själen, 1886), Motyli všech barev (Fjärilar av alla färger, 1887), Čarovná zahrada (Den förtrollade trädgården, 1888), Hořká jádra (Bittra kärnor, 1889), Bodlači z Parnassu (Törnen från Parnassen, 1892), Moje sonata (1893), Kniha Sudiček (Parcernas bok, 1895) och Překročen zenit (Zenit överskrids, 1899). En varm, vemodig stämning genomströmmar sommaridyllerna från Žamberk (Žamberské zvony, 1900), och patriotismen är förhärskande i Má vlast (Mitt fosterland, 1902). I de sista diktsamlingarna tar pessimismen och resignationen överhand, trots att Vrchlický i det längsta söker hålla livsmodet och tron på mänskligheten uppe, Prchavé illuse a věěné pravdy (Flyktiga illusioner och eviga sanningar, 1904), Tiché kroky (Stilla steg, 1905) och Zapady (Solnedgång, 1907). I denna flödande lyrik, som fyller 40 volymer, intas ett hedersrum av de av djup livserfarenhet präglade Pisně poutnika (Pilgrimens visor, 1895) och de formellt glänsande fyra samlingarna Sonely samotáře (Enstöringens sonetter, 1893-96). (källa)
7. Förhållandet läromästare–lärjunge förutsätter att det finns kunskaper som inte kan förvärvas genom privata studier, utan enbart genom långvarig personlig kontakt med en andlig ledare som har djupare livserfarenhet och självkännedom. Benämningen kan emellertid även användas i utvidgad bemärkelse om personer som inte har direkt kontakt med mästaren ifråga, exempelvis i en mening som "Freud och hans lärjungar" eller "en lärjunge till Rembrandt". (källa)