Ljudskridning Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet ljudskridning

1. Tyska (tyska: deutsche Sprache, Deutsch) är ett germanskt språk talat av omkring 120–150 miljoner människor, vilket gör språket till Europas största eller nästörsta språk (efter ryska) och det germanska språk med näst flest talare i världen, efter engelskan. Tyskan har ett stort antal dialekter, till exempel bayerska, kölsch och westfaliska, vilka brukar delas in i huvudgrupperna högtyska och lågtyska. Till skillnad från många andra germanska språk har tyskan bevarat mycket av den urgermanska grammatiken. Ett exempel på detta är rika kasusböjningar, men språket har i andra avseenden förändrat sig mer från urgermanskan än många andra språk, bland annat genom en ljudskridning där /p/ blivit /f/, (svenska skepp, engelska ship, tyska Schiff), /t/ blivit /s/ eller z (svenska tid, engelska time och tyska Zeit och svenska äta, engelska eat och tyska essen) och /k/ blivit ch (svenska språk, engelska speak, tyska Sprache). (källa)
2. Germanska språk – en av grenarna i den indoeuropeiska språkfamiljen Germanska ljudskridningen – en serie ljudförändringar i de germanska språkens forna historia. (källa)
3. Den rekonstruerade germanska urformen av ramn är *hraβna-, från den rekonstruerade urindoeuropeiska stammen *krop-. Urindoeuropeiskt "k-" gick över till ett kraftigt h-liknande ljud i den germanska ljudskridningen, och ungefär samtidigt gick ofta -o- över till -a- och -p- över till ett tonlöst -φ-, som i sin tur ofta gick vidare till -β-. Det antagna ursprungliga krop var också tydligt onomatopoetiskt, men efter att det förändrats till ramn (under tusentals år och över en mängd mellanformer) går det inte längre att känna igen fågellätet. (källa)
4. Ljudlag är en beskrivning av en regelbunden ljudförändring i ett visst språk under en viss tidsperiod. Ljudlagar som beskriver den germanska ljudskridningen i de germanska språken är Grimms lag och Verners lag. (källa)
5. Högtyska syftar i språkhistorisk mening på de tyska dialekter som undergått den högtyska ljudskridningen, i motsats till de lågtyska språken. Högtyska talas i södra och mellersta Tyskland, samt i Schweiz och Österrike, medan lågtyska talas i norr, det tyska standardspråket är högtyskt, men ljudförändringarna har i vissa fall gått längre i de sydligare dialekterna än de har i standardtyskan. (källa)
6. Den rekonstruerade germanska urformen av ramn är *hraβna-, från den rekonstruerade urindoeuropeiska stammen *krop-. Urindoeuropeiskt k- gick över till ett kraftigt /h/-liknande ljud i den germanska ljudskridningen, och ungefär samtidigt gick ofta -o- över till -a- och -p- över till ett tonlöst -φ-, som i sin tur ofta övergick i -β-. Det antagna ursprungliga krop var också tydligt onomatopoetiskt, men efter att det förändrats till ramn (under tusentals år och över en mängd mellanformer) går det inte längre att känna igen fågellätet. (källa)
7. I vilket fall är de flesta forskare överens att Negau Bär det germanska personnamnet Harigast. Tidigare ansåg vissa forskare att inskriften är en tidig form av runor, men i dag är den allmänna synen att det är nordetruskiska bokstäver. Harigast är antagligen ett av de tidigaste, kanske det tidigaste, exemplet på den germanska ljudskridningen, och föregår Tacitus med kanske så mycket som 200 år. (källa)