Vad betyder och hur uttalas lunta
Lunta uttalas lunta -de
Ordformer och varianter av lunta
Aktiv
- lunta
- infinitiv
- luntar
- presens
- luntade
- preteritum
- luntat
- supinum
- luntande
- presens particip
- lunta
- imperativ
Passiv
- luntas
- infinitiv
- luntas
- presens
- luntades
- preteritum
- luntats
- supinum
Perfekt particip
- luntad en
- ~ + subst.
- luntat ett
- ~ + subst.
- luntade den/det/de
- ~ + subst.
Lunta är ett verb
Verb (av lat. verbum, ord), ordklass som innefattar ord som uttrycker handlingar, skeenden, processer, tillstånd och liknande. En vanlig minnesramsa, som även finns i många andra varianter, är Verb är någonting man gör, cyklar, tutar, springer, kör. Exempel på verb är redigera, skriva, åldras, må, trivas, sjunga, ljuga. Eller helt enkelt ord man kan sätta att framför.
Hur används ordet lunta
Avfyringsanordningen fanns på eldrörets bakända och var mycket enkel på de första mynningsladdarna: på en fängpanna, i vilken fänghålet utmynnade, hälldes krut, (fängkrut), som antändes med en lunta. Genom fänghålet som var urborrat genom eldrörets gods leddes elden till vapnets drivladdning av krut så att detta tändes.
För att hantera handgranaten, som också för kastaren kunde vara ett farligt vapen, krävdes både styrka, skicklighet och mod. Det gällde att avpassa tiden från det att granatens lunta tänts, till dess kast kunde ske utan risk för att granaten kastades tillbaka av fienden. Kastet måste också vara tillräckligt långt för att minska risken för egna skador. De soldater som ansågs lämpliga, d.v.s. stora och starka, togs ut bland de övriga soldaterna. De kallades för grenadjärer.
Veken på vissa äldre eldvapen, se Lunta (veke).
Lunta på Engelska
- bundle of papers, tome
