Läkarkonsultation Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet läkarkonsultation

1. Mellan åren 1870 och 1900 ansågs merparten av kvinnorna ur de högre samhällsklasserna var sjukliga enligt en rad amerikanska och västeuropeiska läkare. Den moderna medicinen hade sin sociala tillhörighet i den övre medelklassen. Läkare och patienter tillhörande denna samhällsklass rekryterades. Kvinnorna ur överklassen med sina nervösa besvär, underlivslidanden och allmänna klenhet var döttrar eller hustrur till välbärgade män som kunde betala de konstanta läkarkonsultationerna. Privatpraktiker hade stora ekonomiska intressen för den sjukliga kvinnan. Nervhemmen, kuranstalterna, sjukhemmen och hälsobrunnarna fick en välfungerande verksamhet på en liten krets sjukliga överklasskvinnor. Kvinnan var inte endast en patient utan även en konsument av stärkande och smärtstillande preparat, lugnande, piller, pulver och flera andra tillbehör för att rätta till kroppens välmående. Läkarna var även generösa med beroendeframkallande droger som opium och morfin. Den tyska kvinnosjukligheten under sekelskiftet skildras i romanen "Lenins Hjärta". Den tyska kvinnosjukligheten var en ekonomisk marknad. En tyst läkarstrategi att via välbärgade patienter som var försedda med långvariga sjukdomar och kurer att genom detta kunna finansiera avancerad vetenskaplig forskning. Kvinnan blev ett objekt inom medikaliseringen. Överklasskvinnorna utgjorde en riskgrupp på grund av sitt stillasittande liv, overksamhet och långa perioder i sängen. Gynekologer observerade fler avvikelser i livmodern hos de högre samhällsklasserna, livmoderlidanden var framförallt vanligare bland de mer bildade klasserna. Olikheter i menstruationens början och menstruationsupplevelser rapporterades för bond- och arbetarkvinnorna respektive städernas mellan- och överklasskvinnor. Under 1800-talet framställdes överklasskvinnan som svag, ömtålig och sjuklig medan underklasskvinnan ansågs vara farlig, stark och smittsam. (källa)
2. Kirstine Ladefoged Jensen växte upp på familjens gård utanför landsbyn Vium, Salling. När hon väl börjat skolan utmärkte hon sig som en flitig elev och avlade en allmän förberedelseexamen (almindelig forberedelseseksamen) 1923. Hon utnyttjade möjligheten att fortsätta sin skolgång och hon avlade studentexamen från Viborg Katedralskole 1926. Hon bestämde sig därefter för att studera till läkare och flyttade till Köpenhamn för att läsa på universitetet där. Hon fick ett boende i det nyupprättade kollegiet Kvinderegensen, vid vilken hon kom att knyta kontakter med flera med tiden framstående kvinnor. Bland dessa var medicinaldirektören Esther Ammundsen, rättspsykiatern Emma Vestergaard och justitieminister Helga Pedersen. Efter avlad läkarvetenskaplig ämbetsexamen 1934 hade hon, liksom många andra nyutbildade läkare, svårt att få ett fast arbete. Till en början tog hon ett vikariat vid Skive Sygehus. Efterhand uppkom möjligheten att bli vikarierande distriktsläkare i Maniitsoq (Sukkertoppen) på Grönland, en chans som Jensen tog. Detta vikariat varade endast i ett år (1935 – 1936) och hon arbetade därefter som läkare i huvudstaden Nuuk (Godthåb) fram till 1938. Hon kom att befästa ett livslångt engagemang för grönländska förhållanden hos Jensen, som fick öknamnet "Stine Grønlænder". Ett år efter hemkomsten lät hon, tillsammans med kollegan Karen Marie Sveistrup, upprätta läkarkonsultation på Christianshavn. (källa)