Vad betyder och hur uttalas läkarkonst
Läkarkonst uttalas läk|ar|konst.
Ordformer och varianter av läkarkonst
Singular
- läkarkonst
- obestämd grundform
- läkarkonsts
- obestämd genitiv
- läkarkonsten
- bestämd grundform
- läkarkonstens
- bestämd genitiv
Läkarkonst är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet läkarkonst
Under sin studietid i Lund gjorde han sig känd som en skicklig tecknare och producerade då även några enstaka akvareller. Han var representerad med ett 30-tal arbeten vid en grupputställning på Lunds universitets konstmuseum 1914 och han medverkade i Skånes konstförenings höstutställningar i Malmö 1915–1917 samt i Karlskronas konstförenings utställningar i Karlskrona. Som författare publicerade han den tidiga science fictionromanen Gilbert Hardings resa 1918 under namnet Louis Weyeneth samt boken Läkarkonst, kvacksalveri och vidskepelse 1926.
Styrelsen hade inseende över alla som utövade läkarkonsten eller apotekaryrket, med undantag av universitetslärarna som sådana, var överstyrelse för rikets hospital, samt utövade uppsikt över sinnessjukvården. Därjämte hade Medicinalstyrelsen överinseende över lasaretten och sjukstugorna, badinrättningar och andra dylika kuranstalter, samt över apoteksväsendet, barnmorskeväsendet och fältskärsväsendet liksom över tandvården och sjukgymnastikverksamheten. Medicinalstyrelsen skulle också bistå domstolar, offentliga och kommunala myndigheter samt ämbetsmän med upplysningar och utreda förekommande rättsmedicinska frågor. Slutligen skulle styrelsen vaka över epidemisjukvården och utöva högsta inseendet över skyddskoppympningen i riket och de för dennas befrämjande inrättade anstalter. Medicinalstyrelsens vetenskapliga råd inrättades 1913.
Den mest lästa och kommenterade av alla Galenos skrifter är hans Techne iatrike ("läkarkonsten") eller Ars medica, som sammanfattade hela hans system. Hans huvudarbete över de speciella sjukdomarna är Peri ton pepontoton topon eller De locis affectis libri VI. I skriften Peri kreias ton en anthropu somati morion XVII eller De usu partium corporis humani libri XVII sammanfattade han sina kunskaper i anatomin och fysiologin.
