Länsväsen synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas länsväsen

Länsväsen uttalas läns|väsen el. läns|väsende.

Länsväsen betyder (hist.).

Ordformer och varianter av länsväsen

Länsväsen är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet länsväsen

På 800-talet under den europeiska medeltiden växte feodalstater fram i Europa. I början handlade det mest om att förläningar av jord delades till riddare. Riddaren var sen oftast skyldig att ställa upp med soldater när fursten behövde det. När det frankiska riket uppstod under ledning av ett allt mäktigare kungadöme fick kungens tjänare snart en ansedd och upphöjd ställning och bildade så en tjänsteadel som sammansmälte med den gamla bördsadeln. Inom andra europeiska länder gjordes på samma sätt. Längre fram fanns länsväsendet, det vill säga en form av avlöning för krigstjänsten till häst, vilket utbredde sig till hela adeln.

Under länsväsendets tid var lord beteckningen för en länsherres överhuvud och särskilt för den som innehade sitt län direkt av kronan, en baron eller pär (peer of the realm). Lord kom därför även att beteckna medlem av överhuset (House of lords), och bland dessa skiljer man mellan Lords spiritual, "andliga" lorder, de ärkebiskopar och biskopar, som haft säte i överhuset, och Lords temporal, det vill säga "världsliga" lorder.

Under feodalismen fanns flera former av ofta komplicerade unionsförhållanden, med länsväsen och vasallstater. Kejsardömen såsom det Tysk-romerska riket var i sig ett slags unioner (mellan stater som i Tysklands fall var närmast självständiga, i än högre grad efter westfaliska freden 1648). Samtidigt kunde främmande riken ha överhöghet över delar av kejsardömet. Exempelvis rådde personalunion mellan Storbritannien och Hannover 1714–1837, medan Mecklenburg var Danmarks vasallstat (med eget furstehus) 1187-1227 och Svenska Pommern var en svensk besittning 1648-1815.

Under Europas medeltid kom ordet riddare att beteckna en aristokratisk krigarklass. Allt ifrån Karl den stores tid brukade adliga ynglingar dubbas till riddare, vanligtvis i samband med festligheter såsom kungliga kröningar eller bröllop. Den tungt beväpnade ryttarens militära överlägsenhet under äldre medeltid medförde särskilda privilegier i form av skattefrihet, förläning av gods och gårdar samt domsrätt över underlydande såsom ersättning för att stå till kungens förfogande med häst och rustning. Länsväsendet blev typiskt för medeltidens feodalism.

Feodalism (länsväsende) (av franskans féodalisme, en avledning av senlatinets feodum som betyder landområde) är ett hierarkiskt samhällssystem uppbyggt kring förläningar, gods och privilegier, ibland ärftliga, som kungamakten gav till en härskande klass som belöning för tjänster. Termen myntades under 1800-talet för att beteckna det gamla privilegiesamhället i Väst- och Mellaneuropa från tiden före franska revolutionen som man ville komma bort ifrån – en orsak till att begreppet redan från början fick en negativ klang. Numera används det främst för att beteckna ett samhälle uppbyggt i likhet med det medeltida länsväsendet. I Norden var feodaliseringen svag.