Vad betyder och hur uttalas lättmanövrerad
Lättmanövrerad uttalas lätt|man|övr|er|ad.
Ordformer och varianter av lättmanövrerad
Lättmanövrerad är ett adjektiv
Adjektiv är en ordklass. Orden i denna ordklass anger egenskaper som stor eller grön, eller tillstånd som stängd eller öppen. Adjektiv talar om hur någonting annat (ofta ett substantiv) är eller uppfattas, till exempel "en fin bil". En vanlig minnesramsa (som även finns i många andra varianter) är: ”Adjektiven sedan lär, hurudana tingen är, till exempel sur och tvär.” Själva ordet "adjektiv" kommer av latinets adjectivum (av adjicere, tillägga).
Hur används ordet lättmanövrerad
Tornseglarens kroppsbyggnad möjliggör en snabb, lättmanövrerad flykt med snabba akrobatiska vändningar i luften. Tornseglaren växlar mellan snabba djupa vingslag och längre glidfaser där vingarna sträcks ut nästan horisontellt och endast hålls lätt nedåtböjda. Vid stark termik kan tornseglare även segla. Karakteristiskt är ett ofta upprepat vippande utmed längdaxeln under glidfasen. I samband med de typiska snabba vändningarna kan man få intrycket att vingslagen sker asynkront.
När andra världskriget bröt ut i september 1939 ökade behovet av stridsflygplan och i december samma år lyckades de Havilland få ett kontrakt på 50 bombflygplan. När den första prototypen flög första gången den 25 september 1940 överträffade den alla förväntningar. Den var mer lättmanövrerad än tidigare bombflygplan och var till och med snabbare än jaktflygplanet Supermarine Spitfire.
Flottan avseglade från Lissabon 28 maj 1588 under befäl av Alonso de Guzmán El Bueno, 7:e hertig av Medina Sidonia. Trots idoga försök av Englands viceamiral Francis Drake blev dock flottan aldrig besegrad, men lyckades inte heller uppnå sitt mål att invadera England. De spanska galeonerna var stora och svårmanövrerade, besättningen var tränad i att endast skjuta en gång och sedan göra sig redo för bordning, en taktik som hade visat sig mycket framgångsrik vid Slaget vid Lepanto. Den var däremot inte särskilt lyckad mot engelska flottan som var mer lättmanövrerad och hade en taktik som gick ut på att ge flera bredsidor innan eventuell bordning. Dessutom led spanska armadan av att ledaren för expeditionen, Alonso de Guzmán El Bueno, 7:e hertig av Medina Sidonia, var tämligen oerfaren beträffande sjöfart och krig. Vid stridigheter i Engelska kanalen förlorade spanjorerna 2 skepp, men vad som var viktigare för utgången var att efter en brandbåtsattack släppte många fartyg sina ankare vilket senare skulle visa sig katastrofalt då man inte kunde ankra vid en orkan som drabbade flottan utanför Irland där ca 50 av fartygen förliste. 67 av skeppen återkom till Spanien.
