Vad betyder och hur uttalas mässoffer
Mässoffer uttalas mäss|offer.
Mässoffer betyder katolsk mässa.
Ordformer och varianter av mässoffer
Singular
- mässoffer
- obestämd grundform
- mässoffers
- obestämd genitiv
- mässoffret
- bestämd grundform
- mässoffrets
- bestämd genitiv
Plural
- mässoffer
- obestämd grundform
- mässoffers
- obestämd genitiv
- mässoffren
- bestämd grundform
- mässoffrens
- bestämd genitiv
Mässoffer är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet mässoffer
Mässoffer är en term inom katolsk och ortodox teologi där mässan beskrivs som en offerhandling.
Vidare ser katolsk teologi en kontinuitet mellan mässoffret och det gamla förbundet mellan Gud och Israel. I detta förbund stadgades om tempeloffer, såväl lovoffer (för att tillbe Gud) som propiatoriska offer (för att återköpa för synder) - främst bland dessa en syndabock som offrades för att symboliskt gottgöra för folkets försyndelser under det gångna året. Under sin flykt från Egypten instiftades sedan den judiska påsken som en rituell påminnelse om Guds bistånd in i det nya livet. Härvidlag spelade lammet en central räddande roll, varför lammet, som återfinns i Johannes uppenbarelsebok, fått symbolisera Jesu offerdöd. Ur katolsk synvinkel är detta svaret på varför Jesus lät brödsbrytelsen infalla under just denna måltid: i det nya förbund, för vilket det gamla förbundet var en förebådande bild, är Jesus både syndabocken och källan till Guds bistånd (nåd) in det nya livet (livet med Gud, det eviga livet). Kristus inrättade således inte i första hand en vänskapsmåltid, utan förebådade sin egen död och instiftade därvid det nya förbundets offer, det rena, oblodiga offret varigenom Guds nåd bortom tid och rum utgjuts över världen. Han inrättade i samma stund det nya prästerskapet, vars ansvar det är att förvalta den kristna uppenbarelsen och frambära mässoffret.
Mässoffret (och frågan om prästvigningen) kom att utgöra en av de viktigaste stridsfrågorna under reformationen. Frågan hör intimt samman med läran om rättfärdiggörelsen, frågan om tron allena är saliggörande eller om den enskilde måste samverka med nåden.
Bibeln, genmäler katolsk teologi, är inte den enda källan till den kristna uppenbarelsen. Därtill är Bibeln ingalunda entydig, utan måste uttolkas av kyrkan. Katolsk teologi räknar med två källor till uppenbarelsen: Bibeln och Traditionen (kyrkofäderna, liturgin, helgon och martyrer, påvars och kyrkomötens lärouttalanden genom seklerna). Bägge källor är knutna till läroämbetet, med andra ord påven och biskoparna i gemenskap med honom, och dess oföränderliga uttolkning. Kärnan i katolsk trosutövning är mässan, där Gud görs fysiskt närvarande. Romersk-katolska kyrkan menar slutligen att mässoffret förebådades av det gamla förbundets offerkult och utförligt beskrivs i bland annat Paulus brev.
