Vad betyder och hur uttalas maktdelning
Maktdelning uttalas makt|del|ning.
Ordformer och varianter av maktdelning
Singular
- maktdelning
- obestämd grundform
- maktdelnings
- obestämd genitiv
- maktdelningen
- bestämd grundform
- maktdelningens
- bestämd genitiv
Plural
- maktdelningar
- obestämd grundform
- maktdelningars
- obestämd genitiv
- maktdelningarna
- bestämd grundform
- maktdelningarnas
- bestämd genitiv
Maktdelning är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet maktdelning
Grundlagsfrågan debatterades under 1950- och 60-talen. Många ansåg att det inte fanns anledning att ändra den dåvarande regeringsformen, eftersom den hade fungerat utan problem hittills och utvecklingen mot demokrati och parlamentarism hade varit lugn och lyckosam. Andra ansåg att det var en brist att regeringsformen i sin ordalydelse fortfarande stadgade en maktdelning av ett slag som inte längre var aktuell, medan parlamentarismen endast byggde på den konstitutionella praxis som hade utvecklats under 1900-talet. En tidigare utredning, Författningsutredningen, hade lagt fram sitt slutbetänkande 1963 (1963:16-18) men hade inte varit enig. I dess slutbetänkande fanns därför både ett förslag med en enkammarriksdag och ett förslag med en tvåkammarriksdag.
En ny och radikal grundlag antogs 1940, grundad på maktdelning mellan president, premiärminister och ett tvåkammarparlament, med förbud mot direkta omval till presidentposten. Under påtryckningar av kommunisterna, som fick inflytande i regeringen infördes en rad reformer till stöd för fackföreningar. Kuba deltog i båda världskrigen på USA:s sida och föreslog under Batista ett amerikanskt ingripande mot Francisco Francos regim i Spanien.
Montesquieus maktdelning kallas ofta för horisontell maktdelning. En annan maktdelning, som delar den nationella, regionala och lokala makten kallas vertikal maktdelning. En decentraliserad stats vertikala maktdelning kan som i Sverige ta sig uttryck i att separera riksdag, landsting och kommun.
