Vad betyder och hur uttalas malariaepidemi
Malariaepidemi uttalas mal|aria|epi|demi.
Ordformer och varianter av malariaepidemi
Singular
- malariaepidemi
- obestämd grundform
- malariaepidemis
- obestämd genitiv
- malariaepidemin
- bestämd grundform
- malariaepidemins
- bestämd genitiv
Plural
- malariaepidemier
- obestämd grundform
- malariaepidemiers
- obestämd genitiv
- malariaepidemierna
- bestämd grundform
- malariaepidemiernas
- bestämd genitiv
Malariaepidemi är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet malariaepidemi
Enstaka exempel på kartor över epidemier och sjukhus är kända från 1700-talet och så tidigt som sent 1600-talet. En pionjär inom området var Leonhard Ludwig Finke. Militära intressen har spelat roll för sjukdomskartläggning.Den tyske läkaren Helmut Jusatz utvecklade under andra världskriget ett kartverk över sjukdomsrisker, Seuchen-Atlas, i de områden som var av militärt intresse för tyska trupper. Efter kriget fick han tillsammans med kollegan Ernst Rodenwalt och med amerikanskt stöd tillfälle att utveckla arbetet med kartorna till Welt-Seuchen-Atlas som publicerades 1952-1961. Rodenwalt, som under första världskriget hade tjänstgjort som läkare i Mindre Asien, upptäckte sambandet mellan försumpning och malaria. Senare ägnade han sig med framgång åt att söka en klimatologisk förklaring till en malariaepidemi på Ceylon under 1930-talet. Från tidigt 1950-tal och ett par årtionden framåt var Geomedizinische Forschungsstelle i Heidelberg ett centrum för studier av ohälsa och geografi, i början under ledning av läkarna Rodenwalt och Jusatz.
Under 1700-talet var den hippokratiska teorin om att själva hjärtat var fredat mot sjukdomar utbredd. Lancisi var bland de första att utmana denna gamla teori med nya rön. Efter en serie plötsliga och oförutsedda dödsfall i Rom 1705 fick Lancisi i uppdrag av Clemens XI att undersöka de bakomliggande orsakerna. Resultatet av undersökningarna som till stor del baserades på obduktioner publicerade han sedan 1707 som De Subitaneis Mortibus (latin: "om plötslig död"). Lancisi härledde dödsfallen till betydande rubbning av någon av kroppens tre vätskor (luft, blod och nervsubstans) eller tre organsystem (andningsapparaten, hjärt-kärlsystemet och nervsystemet). Han konstaterade att plötslig hjärtdöd kunde uppstå på grund av avvikelser i hjärtats eller de stora kärlens struktur. I Dissertatio de Sede Cogitantis Animae från 1712 redogjorde han för olika hjärnstrukturer inklusive hjärnbalken som han gav en central roll och utmanade därmed Descartes teorier om tallkottkörteln som hjärnans centrum. Han genomförde också undersökningar med anledning av de malariaepidemier som plågade Rom och publicerade 1717 sina rön under namnet De Noxiis Paludum Effluviis Eorumque Remediis. Lancisi sammankopplade sjukdomen med avdunstningar från sumpmarksområden, men öppnade också upp för myggornas roll i smittspridning. Han förordade utdikning av träsken, men fick inget gehör.
