Massdemonstration Synonymer Betyder Uttal

Hur används ordet massdemonstration

1. 2016 års Diada kännetecknades av decentralisering, till skillnad från de stora massdemonstrationerna av katalansk nationalism i och kring Barcelona åren 2012–15. Ett antal stora, mer löst anordnade massmöten (med sammanlagt cirka 800 000 deltagare) arrangerades 2016 i sammanlagt fem katalanska städer. (källa)
2. Den 5 maj samlades cirka 40 000 personer i en massdemonstration i Annedal, Haga, Masthugget och Landala. Till slut kallades militär från Göta artilleriregemente in för att återställa ordningen. Klockan 09.00 samlades kvinnor vid Majornas Ångbageri butik vid Allmänna vägen. Kvinnorna krävde att få köpa bröd utan kuponger, vilket annars krävdes. Några timmar senare besöktes ytterligare en butik vid Redbergsvägen 28. Kvinnor ville få köpa potatis. Uppgiften att endast sättpotatis fanns trodde de inte på. Två av de mest "pockande" männen fick komma in och förvissa sig om att det inte fanns någon potatis i butikens lager. Folkhopen skingrades utan polishjälp. (källa)
3. Under 2009 och 2010 arbetade han som chef för politiska avdelningen på ryska Newsweek. 2010 blev han den förste chefredaktören för Dozjd, som var den första oberoende tv-kanalen i Ryssland på tio år. Dozjd stärkte sin position genom rapporteringen av massdemonstrationerna mot Vladimir Putin 2011. Zygar organiserade direktsändningar från alla demonstrationståg, vilka till stor del blev ignorerade av den statliga televisionen. Den internationella tv-kanalen Vice News kallade Zygar och hans team "de sista journalisterna i Ryssland". (källa)
4. Efter valet 1977 slog regimen ned en massdemonstration som ordnats i protest mot valfusket. Hundratals demonstranter dödades. Strax därefter landsförvisades UNO:s högsta ledare och många av partiets anhängare greps, torterades eller mördades. Allt fler salvadoraner började anse att det var omöjligt att genomföra sociala förändringar på politisk väg utan sökte sig till andra medel. Några nöjde sig med militanta demonstrationer, strejker och fabriksockupationer. Andra startade gerillakrig i städerna. Personer som ansågs vara en del av förtryckarmaskineriet mördades. Man sprängde bomber. Man kidnappade makthavare och krävde en lösesumma. Regeringen och dess halvmilitära medborgargarden – "dödspatruller" – svarade med våld mot ledare inom fackföreningar, bondeorganisationer, präster och aktiva kristna. Spänningen i landet steg och de kommande åren präglades av allt svårare politiska oroligheter. (källa)
5. Münchenöverenskommelsen 1938, som Daladier skrev på, kritiserades av PCF som ett sätt att låta Hitler få fria tyglar österut och kunna avancera mot Sovjetunionen. När så Tyskland och Sovjetunionen i augusti 1939 skrev under Molotov-Ribbentroppakten lämnade en femtedel av PCF:s parlamentsledamöter partiet i protest. När Frankrike trädde in i andra världskriget i september samma år förbjöds PCF av Daladier. Inledningsvis bedyrade partiet sin hängivelse till Frankrikes deltagande i kriget, men i enighet med Kominterns linje ändrades inställning och man hävdade istället att kriget var mellan imperialistiska makter, och förespråkade att hålla sig utanför. Thorez flydde till Moskva för att undvika fängelse och partiets rester i Frankrike gick under jorden. Alla kommunistledda borgmästarskap upplöstes och kommunistiska tidningar och fackföreningar stängdes ned. Efter den tyska ockupationen 1940 försökte partiet begränsa sin kritik mot nazisterna i hopp om att tillfångatagna partimedlemmar skulle släppas, men detta misslyckades totalt och fördömdes senare även av Komintern. Snart började kommunisterna bli en av de drivande parterna i det civila motståndet mot Vichyregimen och den tyska ockupationsmakten, först genom att anordna massdemonstrationer men efter invasionen av Sovjetunionen 1941 också genom väpnade aktioner. När Frankrike föll till de allierade 1944 kunde PCF, stärkta av prestige och folkligt stöd på grund av motståndsverksamheten, inträda i Frankrikes provisoriska regering under general Charles de Gaulle. År 1945 hade partiets medlemskap ökat till runt en halv miljon. (källa)
6. Panagiotis Sotiris är en grekisk professor i politisk filosofi. Han är en framträdande kritiker av den grekiska regeringens handhavande av landets ekonomiska kris och har även tagit tydlig ställning för de massdemonstrationer som präglat landet under senare år (särskilt under 2011). (källa)
7. Sedan 2012 har Kataloniens nationaldag varit en dag för stora och politiskt inriktade massdemonstrationer. De har samordnats av (kultur)politiska massrörelser som Òmnium Cultural (grundad 1961) och ANC (grundad 2011), och stötts öppet av flera nationalistiska katalanska partier. Bland de senare finns ERC, CDC och CUP, vilka tillsammans sedan regionvalen 2015 kontrollerar röstmajoriteten i Kataloniens parlament. (källa)
8. Den stora depressionen under mitten av 1930 satte stopp för tillväxten, med massdemonstrationer. Piłsudski internerade oppositionsledarna (bland annat Witos) och tog över premiärministerrollen. 1933, var en tredje del av industriarbetarna utan arbete. Nedgången i produktion var procentuellt större än snittet i världen. Vänsterpartier, bland annat socialister (PPS) och kommunister (KPP) ökade i antal, liksom olika katolska organisationer ökade sin inblandning i politiken. Efter Piłsudskis död i cancer 1935, fortsatte Mościcki i Piłsudskis spår, och utnämnde general Edward Rydz-Śmigły till överbefälhavare. Valet 1935 bojkottades av 50 % av de röstberättigade i protest mot sanacja-styret. (källa)
9. 2011 tillträdde Mariano Rajoy som spansk premiärminister, efter ett spanskt parlamentsval som skickade konservativa Partido Popular till makten. Den dialog om Kataloniens självstyre om tidigare förts och framförhandlats mellan Katalonien och Spaniens socialistpartiregering efterträddes av hårdnande positioner och noll dialog. I Katalonien inledde Artur Mas och Carles Puigdemont som successiva regionpresidenter en process mot regionens självständighet från Spanien, ursäktat/motiverat av de stora svårigheterna att förhandla om utökad autonomi med Spaniens regering. Alla katalanska nationaldagar (11 september) från och med 2012 har inkluderat massdemonstrationer för någon form av katalansk självständighet. (källa)
10. 2017 nådde TV3 en slutligt tittarandel på 11,7 procent, före andraplacerade Telecinco på 10,1, trots att man under det första halvåret ofta(st) låg efter både Telecinco och Antena 3 i statistiken. Den turbulenta hösten – med terroristattacker i och runt Barcelona, kontroversiell folkomröstning, spanskt övertagande av kontrollen över regionen, nyval till parlamentet samt ett stort antal massdemonstrationer – gav starkt ökat tittarintresse för nyhetsutvecklingen i Katalonien. TV3, och spanskspråkiga La Sexta som satsar mycket på samhällsbevakning, kunde under hösten se kraftigt ökade tittarsiffror. (källa)