Militärattaché synonym - liknande ord, varianter, betydelse & korsord

Vad betyder och hur uttalas militärattaché

Militärattaché uttalas mil|it|är|at|taché.

Ordformer och varianter av militärattaché

Militärattaché är ett substantiv

Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.

Hur används ordet militärattaché

Till en beskickning hör en alltefter dess betydenhet mer eller mindre omfattande personal, bestående av legationsråd, legationssekreterare, militärattachéer, marinattachéer och andra attachéer. Tidigare fanns också legationspredikanter, auditörer och dragomaner (hos Porten). Förutom dessa ordinarie förekommer särskilda beskickningar vid utomordentliga tillfällen, såsom för att lyckönska med anledning av en suveräns tronbestigning eller att delta i en hovfest av mer ovanligt slag. Dylika beskickningar är dock i allmänhet endast av ceremoniell natur.

Diplomati och spionage hänger nära samman. Ambassader hyser såväl diplomatiska verksamheter som spionage, och somliga diplomater har öppet varit spioner. Till exempel ingår det i militärattachéns uppgifter att skaffa sig så mycket kunskap som möjligt om värdlandets armé. Denna uppgift är fullständigt erkänd, och de bjuds in till värdlandets militära ceremonier och andra officiella sammanhang. Även mer ljusskygg underrättelsetjänst förekommer, och denna informationsverksamhet är essentiell för diplomatin. Om en spion upptäcks ska de sändas hem, men ofta får de stanna och utnyttjas till kontraspionage.

Ackrediterade militärattachéer.

En under Suchomlinovs namn publicerad tidningsartikel våren 1914 om arméns fullständiga färdighet till omfattande offensivoperationer uppfattades redan då som ett av detta krigs säkraste förebud. Suchomlinov spelade vid krigsutbrottet en egendomlig roll genom de försäkringar han (i juli samma år) personligen gav och genom generalstabschefen Janusjkjevitj lät ge tyske militärattachén i Petersburg om, att inga mobiliseringsåtgärder mot Tyskland företagits, samt genom sin åtgärd att, då tsaren befallde återkallandet av den redan utfärdade allmänna mobiliseringsordern, inbilla tsaren, att dennes befallning efterkommits, men i stället låta mobliseringen fortgå, tills tsaren hunnit omstämmas och lämna sitt förnyade medgivande till den allmänna mobiliseringen.

År 1936 besökte Lindbergh och hans fru Berlin på inbjudan av den amerikanske militärattachén, med syftet att inspektera Tysklands flygvapen. Han besökte bland annat Olympiska spelen, som gäst till Luftwaffes befälhavare Hermann Göring, men framför allt fabriker och flygplan. Göring gjorde detta till en stor mediahändelse och propaganda för Nazityskland. Detta medförde att Lindberghs popularitet i USA dalade starkt. Under de kommande två åren besökte han Tyskland två gånger till och blev alltmer imponerad av den tyska upprustningen. Han blev övertygad om att ingen europeisk makt skulle kunna stå emot ett tyskt anfall (och att det skulle bli upp till Ryssland). Därför tog han emot en tysk utmärkelse, Tyska örnens orden, vilket fick negativ kritik i USA, men den amerikanske ambassadören Hugh Wilson har senare noterat att utmärkelsen överlämnades utan förvarning, att Lindbergh stoppade den oceremoniellt i sin ficka och att det skulle ha inneburit en "diplomatisk katastrof" att inte ta emot den och gjort Lindberghs spionage mot det tyska flygvapnet mycket svårare. Det innebar slutet för Lindberghs planer på en karriär inom politiken.

Det har aldrig klarlagts varför vagnarna exploderade. Vissa tror att det var ett sabotage av brittiska agenter, men det finns inga bevis för detta. Enligt den teorin skulle brittiska Special Operations Executive, SOE, ha varit ansvarigt för sprängningen. SOE hade sin svenska avdelning baserad på brittiska legationen, med biträdande militärattachén Malcolm Munthe som chef. Denne utvisades ur Sverige dagen därpå. Den utredning som gjordes 1941 samt flertalet senare rapporter pekar dock mot att det var en olyckshändelse, med varmgång i ett hjullager alternativt gnistbildning vid bromsning som i sin tur orsakade en brand i de krutsäckar som transporterades. Den utredning som gjordes efter explosionen blev helt offentlig först år 2011, 70 år efter händelsen.

Den västtyske förbundskanslern Helmut Schmidt meddelade statsminister Olof Palme att man vägrade att ge efter för kraven. För att understryka allvaret i sina krav sköt Dellwo ihjäl två personer ur gisslan, militärattachén Andreas von Mirbach och handelsattachén Heinz Hillegaart, och man hotade att skjuta en varje timme tills kraven uppfyllts. Enligt RAF-medlemmarna gjordes vissa framsteg i förhandlingarna. Klockan 23.47 detonerade en trotylladdning inne på ambassaden, och ockupationen fick sitt slut. Man antar att laddningen exploderade av misstag. De skadade ockupanterna, förutom Wessel som låg döende i en korridor, försökte fly från platsen men omhändertogs av svensk polis utanför ambassadområdet på svensk mark.