Vad betyder och hur uttalas moralpredikant
Moralpredikant uttalas mor|al|pre|dik|ant.
Ordformer och varianter av moralpredikant
Singular
- moralpredikant
- obestämd grundform
- moralpredikants
- obestämd genitiv
- moralpredikanten
- bestämd grundform
- moralpredikantens
- bestämd genitiv
Plural
- moralpredikanter
- obestämd grundform
- moralpredikanters
- obestämd genitiv
- moralpredikanterna
- bestämd grundform
- moralpredikanternas
- bestämd genitiv
Moralpredikant är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet moralpredikant
Kortspelet kom tämligen sent till Europa, i slutet av 1300-talet, men fick sedan en snabb utbredning. I Nürnberg fanns redan år 1380 spelkortsfabrikanter, de så kallade "kortmålarna" som redan år 1402 bildade ett skrå i Ulm. De äldsta korten var just målade, men kom snart att tillverkas med hjälp av en snidad träklots, av vilken avtryck togs på papper – en teknik som fick betydelse för såväl träsnittets som boktryckandets utveckling. Att kortspelet särskilt mot slutet av medeltiden var ett mycket utbrett tidsfördriv i Europa framgår av de kyrkliga förbuden för präster att delta i sådana spel, samt moralpredikanternas varningar för kortspelets fördärvande inflytande.
Laura Bell, född 1829 i Glenavy, död 1894, var en brittisk kurtisan och evangelisk moralpredikant. Hon var en av samtidens mest omtalade brittiska kurtisaner och känd som "The Queen of London Whoredom".
I Nordisk familjebok heter det, att "under den lätta ytan lefde en allvarlig ande. Icke så att tecknaren framträdde såsom något slags moralpredikant, utan på samma gång han lät de lätt utkastade bilderna med glädtig och äkta fransk fantasi skildra lifvet i dess cyniska lustighet, visar han sig själf stå öfver detta lif, af hvars ihålighet och osedlighet han ger en aning. Under den andra perioden af hans lefnad framträder skarpt denna allvarliga uppfattning, då han betraktar frånsidan af medaljen." Vidare sägs: "Med åren blef G :s blick för lifvets allvar allt skarpare, han skildrade då med förkärlek det moderna samhällets lägsta lager och deras olyckliga tillvaro." Bedömningen avslutas med orden: "G. utbildade ett eget sätt att teckna, som visserligen ej är utan maner, men fullt af esprit och karaktär. Tidskaraktären och tidskostymen återger han förträffligt. Han hör till de förnämste af de franske tecknare, som till mästerskap utvecklat det litografiska förfaringssättet.".
Charles Fortescues nästa uppdrag för kyrkan, när han väl får lov att återvända hem, blir dock att ägna sig åt den inre missionen – att sprida Guds budskap och kyrkans moral bland förtappade själar på Londons gator. Kort sagt, han blir satt att agera moralpredikant och socialarbetare bland gatflickorna, under devisen "Ta reda på vad de gör, varför de gör det och få dem att sluta med det!" Det är ett uppdrag Fortescue tar emot med viss förvåning, men ändock tror sig kunna klara av.
