Vad betyder och hur uttalas musikhistoria
Musikhistoria uttalas mus|ik|hist|oria.
Ordformer och varianter av musikhistoria
Singular
- musikhistoria
- obestämd grundform
- musikhistorias
- obestämd genitiv
- musikhistorien
- bestämd grundform
- musikhistoriens
- bestämd genitiv
Musikhistoria är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet musikhistoria
1. Vad är musik? Vad för slags ordnade ljudstrukturer kan/vill/bör vi kalla musik? Hur har musikens idéer och praktik utvecklats i olika kulturer och epoker? Vilka är de musikstycken och improvisationsmetoder som vi idag kan studera därför att de har bevarats i noterad, inspelad eller gehörsmässigt traderad form? Vad är möjligt att veta om människorna som skapade musiken? Dessa frågor leder till studier i musikhistoria.
Musikhistoria (musikhistorisk) är ett ämne som studeras på musikhögskolor, universitet och i GHS, och det är en undergren av musikvetenskapen. Det fokuserar på musikens utveckling genom olika tidsepoker. Ämnet delas ofta upp i en disciplin som fokuserar på den västerländska konstmusiktraditionen, och en som fokuserar på den afroamerikanska jazz-, blues- och populärmusiktraditionen.
