Vad betyder och hur uttalas människoblivande
Människoblivande uttalas männ|isko|bliv|ande äv. mänsko|bliv|ande -t.
Människoblivande betyder (teol.).
Ordformer och varianter av människoblivande
Singular
- människoblivande
- obestämd grundform
- människoblivandes
- obestämd genitiv
- människoblivandet
- bestämd grundform
- människoblivandets
- bestämd genitiv
Variantstavning singular
- mänskoblivande
- obestämd grundform
- mänskoblivandes
- obestämd genitiv
- mänskoblivandet
- bestämd grundform
- mänskoblivandets
- bestämd genitiv
Människoblivande är ett substantiv
Substantiv är en ordklass. Ord i denna ordklass betecknar abstrakta och konkreta ting och abstrakta begrepp. En vanlig minnesramsa (som också finns i många andra varianter) är "Substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring". Exempel på substantiv är kaktus, sol, blomma, fotboll och lamm.
Hur används ordet människoblivande
I stefjabalkarna utvecklas sedan detta ångertema, och syftet med Kristi människoblivande förklaras ha varit att finna försoning mellan människa och Gud. Korsfästelsen skildras i stroferna 21–27, som är diktens tematiska centrum, och skalden ställer här i fokus hur Kristus förbarmar sig över den botfärdige rövaren på korset som ångrar sina synder. Därefter omtalas Kristi uppståndelse (28) och himmelsfärd (29) samt hans återkomst på den yttersta dagen (31). Nu stiger de döda ur mullen och samlas under stor skräck och vånda i två skilda flockar: de obotfärdiga för att dömas till evig pina (38–39), och de botfärdiga för att få sin lön i himmelen (40). I beskrivningen av den yttersta domen har man menat sig finna genklanger av Völuspás skildring av Ragnarök.
Dies incarnationis ("människoblivandets dag"), Marie bebådelsedag.
Nihilismen finns som skolastisk term, som fått sitt namn av att Petrus Lombardus framställde satsen att Guds sons människoblivande inte varit ett egentligt ingående i mänskligheten, utan bara ett antagande av mänsklig gestalt. Åsikten förkastades på flera synoder (1163 och 1179).
Eutyches hävdade att Kristus efter människoblivandet blott utgjorde en natur, och att hans mänsklighet inte var av samma väsen som vår. Detta uppfattades som monofysitism av motståndarna, och Eutyches exkommunicerades. Vid konciliet i Chalkedon 451 avvisades eutychianismen slutgiltigt.
